Note:
Contributor Sixten Samuelsson died in 1956, less than 70 years ago.
Therefore, this work is protected by copyright,
restricting your legal rights to reproduce it.
However, you are welcome to view it on screen, as you do now.
Read more about copyright.
Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Ur värmländskt prästgårdsliv från 1800-talets senare hälft. Minnen och bilder av Gustaf Lizell
- 5. Högtidsseder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130 GUSTAF LIZELL
som på samma sätt som vi firat sina jular i samma prästgård.
Här sjöngos nu de samma psalmer som nyss förut i hemmet,
141: 12—14 och 55: 4, och mellan dem lästes Fader Vår och
Välsignelsen. Hur kulen kvällen än kunde vara, hur ofta vägen
fram till gravarna fick gå genom hopblåsta drivor, fick detta
moment ej saknas. Jag minnes, huru vi de sista åren fingo leda
den åldrige husfadern dit och huru den högtidliga stämman, med
vilken han där läste bönerna, med åren blev allt sprödare. Men
han ville ej saknas. Nu vilar han själv bland de gångna släktena
där, och julpsalmerna sjungas där ej mer. Men från oss, som förr
voro med då, gå gärna vid julkvällens skymning tankarna till den
säregna högtidsstunden, som fordom alltid firades där.
På juldagens morgon måste vi i prästgården vara tidigt på
benen, ty omkring 11/2 timma innan gudtjänsten begynte i den
närliggande kyrkan, borde illuminationen i prästgården ha tänts,
så att folket, som började samlas till kyrkan, redan på långt
avstånd kunde vägledas därav. I varje fönster i prästgårdens båda
våningar och i dess flyglar skulle två ljus stå tända, och då
stakar ej räckte, voro ett 70-tal små träklossar förfärdigade, som
tjänstgjorde såsom stakar och bevarades år från år. Efter
julgudstjänstens slut voro kyrkobetjäningen och åtskilliga andra av
bekanta i trakten inbjudna på kaffe i prästgården, en sed, som
under åren småningom också började få något av en rits fasthet
över sig.
Av julhelgens övriga dagar voọro inga, som på särskilt sätt
firades, utom de båda andra helgaftnarna, nyårsafton och
trettondagsafton. Då samlades man på samma sätt till aftonbön och
tedrickning vid den tända granen som på julaftonen. Särskilda julseder
av den art, som på många ställen leva kvar från äldre tid, kan
jag från vår trakt ej erinra mig. Stjärngossarna voro borta, om
ock deras minne och deras visa levde kvar. Kappkörningar från
kyrkan annandag jul för god årsväxt fanns kvar, men var
vanligast förlagd till själva juldagen. Mellan nyår och trettonhelg kom
på prästgården den stora julbjudningen, som vi förut talat om
och som inledde de övriga julkalasens långa rad. Efter
trettonhelgen togs julgranen ut — stundom efter »granskakning» med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Nov 29 17:26:04 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ebovarm/3/0136.html