132 GUSTAF LIZELI. emot långväga gäster till sin middag. Mot seden med majstång och midsommardans utgick i samband med senare tiders strängare uppfattning ifråga om umgängeslivet (jfr föreg. avdelning) en stark reaktion. En på skilda tider, men i vår trakt oftast på hösten inträffande kyrklig högtid, som för hela trakten hade ett starkt högtidsvärde och som även satte spår i prästgårdens liv, var ungdomens konfirmation. Då skulle kyrkan, icke utan hjälp från prästgården och bidrag från dess trädgård, klädas på ett sätt, som många gånger erinrade om skildringen i Nattvardsbarnen: Kyrkan stod som en blomsterparterr; lövhyddones högtid Såg man i levande bild. Ur adliga vapnet på muren Växte en buske av löv, och predikstolen av ekträd Grönskade ännu en gång som fordom staven för Aron. Då och då kommo också under årens lopp extra högtider, som bildade ett nog så starkt inslag i prästgårdens liv och som gåvo församlingsborna anledning att talrikare än vid det sedvan- . liga umgängeslivet samlas i prästgården. Jag tänker på biskopsvisitationer, kyrkliga invigningar o. d., vilkas karaktär och stämning med sammanvävnad av profant och sakralt innehåll närmast erinrar om den installationshögtid, med vars skildring vi började vår redogörelse. Högtider av liknande art voro ock de dagar, då på den prästgård, jag här skildrar, innehavarens 75-årsdag och hans 25-årsdag såsom kyrkoherde firades. Vid det förra tillfället var stiftets biskop närvarande och höll högtidspredikan. Vid det senare predikade den åldrige kyrkoherden själv inför en från långt avlägsna håll samlad skara av forna och närvarande församlingsbor. De av dessa, som ville, voro sedan inbjudna till ett enkelt samkväm i prästgården. Båda högtiderna gåvo ett vackert prov på huru nära under lyckliga omständigheter förhållandet kan gestalta sig mellan präst och församling, så att den enes högtider ock bli den andres.