134 GUSTAaF LIZELL stundom en nog så i ögonen fallande parallell, fast av motsatt art — den gamle prästmannens jordafärd. Och då även där åtskilliga drag kunna för tiden och för prästgården sägas vara karakteristiska, torde lämpligen denna teckning avslutas med några ord om denna högtid i prästgården, även här liksom vid det föregående återgivande erinringen från ett särskilt gammalt hem. Det var en stilla, vacker höstdag, som budskapet gick ut över församlingen, att den åldrige kyrkoherden i den prästgård, jag här företrädesvis uppehållit mig vid, så gott som utan föregående sjukdom lugnt slutat sina dagar. Allt efter som budet spreds, gingo flaggorna runt omkring i bygden upp på halv stång. Och söndagen därpå hölls tacksägelse efter den bortgångne i alla pastoratets kyrkor. En och en halv vecka senare ägde begravningen rum, vid vilken stiftets biskop och kontraktets prästerskap infunnit sig. Några särskilda inbjudningar hade inom pastoratet ej utfärdats, men i kyrkorna hade det pålysts, att de som ville voro välkomna fram till prästgården före begravningsakten. Över 300 personer beräknas ock ha begagnat sig därav, och det hände t. o. m., att man fick se familjer, som gått man ur huse och medförde sina små blott för att kunna komma själva. Redan från tidigt på morgonen syntes denna dag, såsom vid »den första högtiden» i samma prästgård nära tre decennier tidigare, talrika skaror styra kosan utefter vägar och dikesrenar mot prästgård och kyrka i församlingens mitt. Och liksom då rullade från landsvägen en oavbruten rad åkdon från längre avlägsna delar av pastoratet eller därutom fram till kyrkan. Men under det att det då var en högsommardag med solsken och starka färger över, var det nu en höstdag med gulnade löv och dämpat ljus. Inne i prästgården — dit för trängsels undvikande ej alla samlades på en gång, utan en oavbruten ström drog fram och tillbaka från kyrkan — gick vandringen först in i det rum, där den gamle själv vilade på sin sista bädd under Kristusbilden med de tända ljusen omkring och omgiven av blommor och granar, och