Note:
Contributor Sixten Samuelsson died in 1956, less than 70 years ago.
Therefore, this work is protected by copyright,
restricting your legal rights to reproduce it.
However, you are welcome to view it on screen, as you do now.
Read more about copyright.
Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Om den värmländska allmogens liv i helg och söcken under gångna tider. Av Arvid Runestam och Sixten Samuelsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN VÄRrRMLÄnDSka ALlLLMOGENS Liv UNDER GÅNGNA TIDER 163
bahytten för att skydda mot solen, men var liksom bahytten,
vilken den i viss mån liknade, fasthållen med band under hakan.
Kvinnornas linne bestod ofta av grovaste blaggarn. Vanligen
utgjordes dock blott »neddeln» härav, under det att överdelen,
»opplåten», bestod av »lärte» (lärft).
Männens linnen eller skjortor voro även av blaggarn, men
handlinning, krage och bröstlapp voro av »lärte». Av blaggarn
voro vidare sommarbyxorna. Om vintern buro männen tjocka
vadmalskläder, de flesta också päls och naturligtvis det oumbärliga
och praktiska förskinnet, som bibehållit sig in i senaste tid. Ofta
lät man också skinnsko byxorna för knäna och baktill, för att de
skulle hålla. Av kringvandrande hantverkare hade till och med någon
detta arbete till sin specialitet. Han var då också förfaren i konsten
att tillverka skinnhandskar och läderkasketter att ha på huvudet.
Eljest var männens huvudbonad vintertid någon gång skinnmössor,
oftare virkade yllemössor. De virkades mycket stora och »tövades»
sedan ihop i vatten, så att de blevo alldeles täta och starka och
passande för huvudet. Under sommaren hände det, att bonden,
om han hade en duktig hustru, fick bära en hemflätad och i
hemmet hopsatt halmhatt; eljest utgjordes huvudbeklädnaden
sommartid av köpta bomullsmössor. Halsbeklädnaden var såväl hos
män som kvinnor främmande för nutida lyx. Liksom kvinnan,
när hon skulle vara fin, aldrig bar om halsen annat än »ett
hemvävt bomullskläde, lagt i tresnibb och hopsatt med en så kallad
kedjenål», så buro männen — vintertid — i regel långhalskläde eller
en bröstlapp virkad av ullgarn. Var det särskilt noga, användes
även stärkkrage, utanpå vilken ett hoprullat, stort, svart
silkeskläde var virat om halsen ett par gånger.
Vid kyrkfärder och annars, när man skulle »vara klädd»,
utgjorde det utanpå den vida vadmalsrocken, som motsvarade
ytterrock, över axlarna och kring midjan gående breda och grant
broderade skärpet, som slutade i en knut vid sidan, en särskild
prydnad i männens klädsel. Av skodon voro naturligtvis även
för männen »bekörrera» (becksömsskodon) vanligast, i vardagslag
dock ofta utbytta mot träskor. I norra delen av landskapet användes
även »snösockor» (damasker), som knäpptes med »häktor» och med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Nov 29 17:26:04 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ebovarm/3/0169.html