DEN VÄRrRMLÄnDSka ALlLLMOGENS Liv UNDER GÅNGNA TIDER 163 bahytten för att skydda mot solen, men var liksom bahytten, vilken den i viss mån liknade, fasthållen med band under hakan. Kvinnornas linne bestod ofta av grovaste blaggarn. Vanligen utgjordes dock blott »neddeln» härav, under det att överdelen, »opplåten», bestod av »lärte» (lärft). Männens linnen eller skjortor voro även av blaggarn, men handlinning, krage och bröstlapp voro av »lärte». Av blaggarn voro vidare sommarbyxorna. Om vintern buro männen tjocka vadmalskläder, de flesta också päls och naturligtvis det oumbärliga och praktiska förskinnet, som bibehållit sig in i senaste tid. Ofta lät man också skinnsko byxorna för knäna och baktill, för att de skulle hålla. Av kringvandrande hantverkare hade till och med någon detta arbete till sin specialitet. Han var då också förfaren i konsten att tillverka skinnhandskar och läderkasketter att ha på huvudet. Eljest var männens huvudbonad vintertid någon gång skinnmössor, oftare virkade yllemössor. De virkades mycket stora och »tövades» sedan ihop i vatten, så att de blevo alldeles täta och starka och passande för huvudet. Under sommaren hände det, att bonden, om han hade en duktig hustru, fick bära en hemflätad och i hemmet hopsatt halmhatt; eljest utgjordes huvudbeklädnaden sommartid av köpta bomullsmössor. Halsbeklädnaden var såväl hos män som kvinnor främmande för nutida lyx. Liksom kvinnan, när hon skulle vara fin, aldrig bar om halsen annat än »ett hemvävt bomullskläde, lagt i tresnibb och hopsatt med en så kallad kedjenål», så buro männen — vintertid — i regel långhalskläde eller en bröstlapp virkad av ullgarn. Var det särskilt noga, användes även stärkkrage, utanpå vilken ett hoprullat, stort, svart silkeskläde var virat om halsen ett par gånger. Vid kyrkfärder och annars, när man skulle »vara klädd», utgjorde det utanpå den vida vadmalsrocken, som motsvarade ytterrock, över axlarna och kring midjan gående breda och grant broderade skärpet, som slutade i en knut vid sidan, en särskild prydnad i männens klädsel. Av skodon voro naturligtvis även för männen »bekörrera» (becksömsskodon) vanligast, i vardagslag dock ofta utbytta mot träskor. I norra delen av landskapet användes även »snösockor» (damasker), som knäpptes med »häktor» och med