164 ARVID RUNESTAM OCH SIXTEN SAMUELSSON en hälla fästades under skon. De voro varmare än stövlar. Vid kyrkfärder brukades av såväl män som kvinnor utanpå de vanliga kängorna ytterkängor, som tillknäpptes på sidan med läderknappar. På 1700-talet funnos nationaldräkterna allmänt i bruk i Värmland, men under 1800-talets förra hälft torde de ha försvunnit i större delen av landskapet.’ Längst bibehöllo de sig i Älvdalen, där de i mannaminne brukats åtminstone i Ekshärad, Ny och Dalby, i sistnämnda socken av enskilda personer ännu vid sista sekelskiftet och möjligen senare. Födde och klädde sålunda bonden till största delen sig själv, så var han naturligtvis dock icke alldeles utan behov av penningar: skatterna måste betalas, tjänstefolket avlönas och åätskilliga inköp göras i städerna av sådant, som icke kunde produceras i hemmet. Särskilt vid marknaderna, såsom »vintermarten» i Karlstad i februari och »Pärmäss» i början av juli eller »fastingen» i Kristinehamn i mars—april eller »oxmarten» i Filipstad på hösten, gällde det att vara vid något så när god kassa. Dessemellan fick man också allt som oftast besök av kringvandrande handelsmän: judar med träskåp eller dalkullor med lädersäckar lockade icke sällan med sina korta varor. Handelsidkande dalmasars besök behövde visserligen icke medföra kontanta utgifter, alldenstund de bedrevo byteshandel, d. v. s. bytte ut laggkärl och slipstenar mot säd, men västgötaknallarna krävde klingande valuta för sina vävskedar. Det var därför nödvändigt att skaffa sig extra förtjänster utöver det lilla, som kunde hämtas ur åkerbruk och boskapsskötsel. I södra Värmland körde man sålunda Fryksdals- och Älvdalslass med spannmål och annat, och hade man tur, fick man en slant även för »baklass». I andra trakter hade man inkomst av kolning och körslor för bruken, och även bönder i södra Värmland begåvo sig ofta på malmkörning i bergslagen. Även på många andra sätt skaffade sig allmogen arbetsförtjänst utanför hemmet. Fryksdalingarna voro t. ex. kända som duktiga odlare. 1 Hos Ekman (1765) beskrivas bl. a. nationaldräkter från Grava. Schubert, som bevistade en gudstjänst i Grava kyrka 1817, konstaterar, att »den gamla enkelheten i klädedräkt försvunnit», och av hans beskrivning i övrigt synes framgå, att nationaldräkt icke användes i denna trakt. Däremot beskriver han sådan från Jösse härad men tillägger, att den är på väg att försvinna bland kvinnorna.