166 ARVID RUNESTAM OCH SIXTEN SAMUELSSON När fåren och ungboskapen, som utsläpptes före de äldre kreaturen, börjat vänja sig vid livet ute i skog och mark, vidtog med »ploganna» och potatissättningen det egentliga sommararbetet. Det tyngsta arbetet föll därvid givetvis på männens lott, men även kvinnfolken fingo hjälpa till i stor utsträckning med harvning och sådd. Den ingalunda lätta torvhackningen, särskilt utefter dikena, var barnens sak. När vårsådden var slutad, måste skyndsamt alla gärdesgårdar iordningställas, ifall man icke ordnat därmed redan före ploganden, för att man, så fort sig göra lät, skulle kunna släppa ut den äldre boskapen, »som i många ladugårdar var så utmärglad, att den fick ’risas upp’». Vid dörröppningen omedelbart före utträdet i det fria måste varje ko »sprättes för galle», en operation, som gick så till, att, medan tvenne karlar fasthöllo djurets huvud, en tredje tog ut dess tunga, med en åderbil gjorde ett snitt på dess undersida och skrubbade den med salt. Tydligen avsågs härmed att förhindra skadlig inverkan av den nya, växande födan, som väntade ute på åker och äng. Omedelbart efter plogandens avslutande tog också förarbetet på trädan sin början med gödselkörning och plöjning. Detta arbete måste vara avslutat före »slåttanna», som ingick kort efter midsommar, sedan man på »Pärmässmarten» förskaffat sig en ny lie, om den gamla var utsliten. Det var en bråd tid, och ofta fingo de ljusa sommarnätterna utfylla dagens bristande timmar. Lien bet också bäst, medan ännu daggen satt i gräset. Därför gällde det att vara tidigt på benen. »Att komma ut så tidigt och se och höra de jämna ’lejslagen’ och brynstickans skära ljud, det satte liv i en. Fick man då vara med och raka gräset ur dikena — det var flickornas arbete — då var man lycklig.» När höet torkat en smula, sammanräfsades det med »riva» (räfsa) och lades liksom nu oftast ihop i »såter», ett arbete gemensamt för män, kvinnor och barn. En särskild konst, som man visste att uppskatta, var att lägga ett välformat hölass, som stod emot de påfrestningar, de ofta dåliga vägarna vid hemkörningen beredde; det var dens sak, som befann sig på lasset, att närmast svara därför. Ett styvt arbete var det också att utan gaffel lyfta den med »rivan» iordninglagade