Note:
Contributor Sixten Samuelsson died in 1956, less than 70 years ago.
Therefore, this work is protected by copyright,
restricting your legal rights to reproduce it.
However, you are welcome to view it on screen, as you do now.
Read more about copyright.
Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Om den värmländska allmogens liv i helg och söcken under gångna tider. Av Arvid Runestam och Sixten Samuelsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166 ARVID RUNESTAM OCH SIXTEN SAMUELSSON
När fåren och ungboskapen, som utsläpptes före de äldre
kreaturen, börjat vänja sig vid livet ute i skog och mark, vidtog
med »ploganna» och potatissättningen det egentliga
sommararbetet. Det tyngsta arbetet föll därvid givetvis på männens
lott, men även kvinnfolken fingo hjälpa till i stor utsträckning
med harvning och sådd. Den ingalunda lätta torvhackningen,
särskilt utefter dikena, var barnens sak.
När vårsådden var slutad, måste skyndsamt alla gärdesgårdar
iordningställas, ifall man icke ordnat därmed redan före ploganden,
för att man, så fort sig göra lät, skulle kunna släppa ut den äldre
boskapen, »som i många ladugårdar var så utmärglad, att den
fick ’risas upp’». Vid dörröppningen omedelbart före utträdet
i det fria måste varje ko »sprättes för galle», en operation, som
gick så till, att, medan tvenne karlar fasthöllo djurets huvud, en
tredje tog ut dess tunga, med en åderbil gjorde ett snitt på dess
undersida och skrubbade den med salt. Tydligen avsågs härmed
att förhindra skadlig inverkan av den nya, växande födan, som
väntade ute på åker och äng. Omedelbart efter plogandens
avslutande tog också förarbetet på trädan sin början med
gödselkörning och plöjning. Detta arbete måste vara avslutat före
»slåttanna», som ingick kort efter midsommar, sedan man på
»Pärmässmarten» förskaffat sig en ny lie, om den gamla var
utsliten. Det var en bråd tid, och ofta fingo de ljusa
sommarnätterna utfylla dagens bristande timmar. Lien bet också bäst,
medan ännu daggen satt i gräset. Därför gällde det att vara
tidigt på benen. »Att komma ut så tidigt och se och höra de
jämna ’lejslagen’ och brynstickans skära ljud, det satte liv i en.
Fick man då vara med och raka gräset ur dikena — det var
flickornas arbete — då var man lycklig.» När höet torkat en smula,
sammanräfsades det med »riva» (räfsa) och lades liksom nu oftast
ihop i »såter», ett arbete gemensamt för män, kvinnor och barn.
En särskild konst, som man visste att uppskatta, var att lägga
ett välformat hölass, som stod emot de påfrestningar, de ofta
dåliga vägarna vid hemkörningen beredde; det var dens sak, som
befann sig på lasset, att närmast svara därför. Ett styvt arbete
var det också att utan gaffel lyfta den med »rivan» iordninglagade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Nov 29 17:26:04 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ebovarm/3/0172.html