Note:
Contributor Sixten Samuelsson died in 1956, less than 70 years ago.
Therefore, this work is protected by copyright,
restricting your legal rights to reproduce it.
However, you are welcome to view it on screen, as you do now.
Read more about copyright.
Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Om den värmländska allmogens liv i helg och söcken under gångna tider. Av Arvid Runestam och Sixten Samuelsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN VÄRMLÄNDSKAa ALLMOGENS LIV UNDER GÅNGNa TIiDER 171
observation, att de ha försvunnit plötsligt, nästan som genom ett
trollslag. Orsaken är okänd; en iakttagare från Älvdalen har
satt det i samband med stora skogseldar. Däremot torde väl
björnens utrotande åtminstone delvis vara ett verk av storjägarna.
Falk, Lloyd och Jan Finne skola hava fällt omkring 250 björnar;
en stor björndödare var också Lars Larsson i Långflon, Norra
Finnskoga, mer än 40 nallars baneman. En icke ringa vinst var
segern över »skogskonungen», och i våra dagar kan man
knappast föreställa sig, huru fruktad denne »kreatursdödare» varit. I
södra Värmland har han icke förekommit i mannaminne, men i
skogsbygderna fanns det gott om björn för 75 år sedan. År
1876 skrev W. Edgren: »Björn synes fortfarande på denna ort
(övre Älvdalen), förr ansedd för ’björnarnas land’, vara i
aftagande.» Påföljande år i april och maj skötos dock i Dalby skogar
inom loppet av 14 dagar 3 björnhonor, 2 årsgamla ungar och 3
mindre ungar. I början på 1880-talet slog en björn kor i samma
socken, och den sista björn, som skjutits i landskapet, fälldes i
Dalby 1898.1
Efter denna utvikning återgå vi till det dagliga arbetet. En
särdeles viktig del av skörden var, som redan nämnts, linet. Det
hörde till kvinnans arbete att rycka upp det, fästa det på »snes»,
frakta in det, när det blev torrt, repa av »hamra» och sedan
breda ut det på »förstårsvallen» för att få det »rötat». Man var
då inne i september månad, och tiden nalkades, då potatisen
måste upp ur jorden, varefter det blev en stor brådska i alla hem
att få den stora potatisen riven till mjöl. Till detta arbete togos
också grannarna och natten i anspråk, och arbetet var på samma
gång ett nöje för ungdomen. Rivningen verkställdes på rivjärn;
potatiskvarn fanns ännu ej, åtminstone ej hos bönderna. Till
bondens många arbeten hörde också lövtagning och
mosshämtning, vilka vi av utrymmesskäl här ej kunna behandla.
Under det potatisupptagningen pågick, hade kvinnfolken ett
fasligt bestyr med alla ystöl. »Gubbarna trätte, ungarna skrek,
om de ej fick följa med, men man måste riva sig ifrån allt ihop;
eljes fick man heta snål och girig. VYstölen kallades för första
Jämför Del I, s. 48.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Nov 29 17:26:04 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ebovarm/3/0177.html