DEN VäÄrmMLändsSka ALLMOGENS LIV UNDER GÅnNGNa TiDER 173 sedan »varpblåra» och slutligen »småblåra», så att till sist rena linet återstod. Sedan skulle blår och lin spinnas. Särskilt noga var det därvid med »varpblåra», som spunnos till varp i väven, ett arbete, som krävde en särskild skicklighet. Med »blaggersblåra», varav förfärdigades väft i sådan varp, var det mindre noga. »Småblåra» spunnos mycket fint, ty av dem skulle bli väft i bomullsgarn, även väft i dräll. Av själva linet gjordes först Fig. 32. Linet skäktas. I bakgrunden bastun. Solberga, Köla socken. och främst sytråd och skogarn, vidare väft till klänningsväv och varp till dräll, varav förfärdigades dukar och servetter. Mycket lin och blår användes även till varp i hästtäck-, matt- eller palttäckväv, ävensom i vadmal, för att denna skulle bli riktigt stark; vidare till stopp i täcken, kjolar o. s. v., allt vittnande om, hur oumbärligt linet var. Allt detta arbete måste vara färdigt före våren, ty då skulle väven »ut på bleken». Med linet tävlade ullen i betydelse. Fåren klipptes i regel 1 Bilden har ställts till förf:s förfogande av fil. kand. Henry Olsson.