180 ARVID RUNESTAM OCH SIXTEN SAMUELSSON tog så lång tid, innan det blev smör, ja, ibland hände, att man fick uppge försöket. Vidskepelsen visste också att mot detta onda rekommendera botemedel. Dit hörde nog redan den regeln, att kärnan aldrig fick skuras. Att släppa ned tre saltkorn i den ansågs också befordra smörbildningen. Ett effektivt medel menades även vara att rulla ett par »kärbyxer» om den eller att släppa ned en tolvskilling i grädden. Det fanns rent av de, berättas det, som efter att ha kärnat länge förgäves läto svinen äta ur grädden och »slicka förtrollningen» ur kärnan. Även säges det ha förekommit, att man för att förgöra det onda eldade upp ugnen och slängde in grädden i den. Men kunde de gamla arbeta, så kunde de också hålla helg. Och icke minst däruti skilja de sig från våra dagars människor, som väl veta vad arbete är, men däremot nog i stor utsträckning förlorat helgdagssinnet och gåvan att rätt vila, något som visserligen också återverkar på arbetet och förtager det den förnöjsamhet, som utmärkte gångna släktens strävsamma liv. Man får vid de gamlas berättelser ett oerhört starkt intryck utav vilken helt annan betydelse än nu sön- och helgdagen och de kyrkliga högtiderna fordom ägde. Söndagen med dess kyrkbesök var verkligen höjdpunkten i veckans liv. Man beredde sig på allvar för den. »På lördagen skulle allt i ett ordentligt hus göras i ordning för söndagen: sovlet kokas, potatisen skalas — det vankades inte råskalad potatis mer än var söndag; i ladugården skulle likaså allt göras i ordning, halm och-hö nappas för att göra arbetet lättare för söndagen, vatten bäras in o. s. v.» När söndagen ingick, var allt stilla och lugnt. Så många, som kunde komma ifrån, redde sig att fara eller gå till kyrkan, och den som för tillsyn av hus och hem måste stanna hemma, visste, att nästa gång var det hans eller hennes tur. Och icke heller de hemmavarande voro i vanliga fall utan all gudstjänst. En predikan lästes högt ur någon postilla, antingen av husfadern eller någon av sönerna. Att lämna hemmet söndag förmiddag för annat ändamål än kyrkbesök var i allmänhet icke tillåtet, i varje fall icke för barn under 15 år utan både fars och mors samtycke. Icke så litet av lagisk anda var visserligen förenat med helgdags-