DEN VÄRMLÄNDSKA aLlLLMOGENS LlIV UNDER GÅNGNAa TiDER 181 stämningen; det var mycket man icke fick göra, då högtiden var inne, och att så ofta som möjligt besöka kyrkan och att minst en gång om året gå till nattvarden betraktades nog tämligen allmänt som ett salighetsvillkor; förseelser åtminstone i det sistnämnda avseendet beivrades också med skärpa, vanligen på de årligen regelbundet återkommande husförhören, som, innan skolhusen kommo till, höllos i bondgårdarna. Men helgdagen var på samma gång ett stort evangelium, visserligen icke blott av religiöst innehåll. Det var mycket, som gjorde söndagens kyrkfärd efterlängtad. Det enformiga livet på åker och äng, i stuga och ladugård avbröts icke som nu av möten av allehanda slag, av en velocipedtur till närmaste större samhälle eller av en järnvägsresa till närmaste stad eller av tidningarnas nyheter — tidningar förekommo nämligen ännu icke bland allmogen. Utom plikten att besöka Guds hus och det religiösa behovet var det sålunda även mycket annat, som gjorde stegen till kyrkan lätta. Man längtade efter att få träffa människor, se och höra nyheter utifrån stora världen och från närmare håll; man ville höra kungörelser av olika slag, hämta brev, som möjligen kommit, o. s. v. Men visst lyftes också sinnet av högre tankar och känslor, när psalmsången steg från varje vrå av kyrkan upp mot de gamla valven, särskilt innan ännu orgeln kommit och överröstat sången eller gjort den mindre personlig. Särskilt spredo de väntade stora högtiderna sin helgdagsglans över vardagslivets arbete och möda. Det är, när man hör och läser de gamles berättelser, som om hade hela det väldiga höstarbetet med lin och ull, med mältning och brygd, med slakt och ljusstöpning och hela hantverkarbesöket endast haft till avsikt att förbereda julen. Ju närmare den kom, desto lättare gick arbetet. För dess rätta begående blev det också nödvändigt att taga itu med sådant, som eljest fick stå tillbaka och rätt mycket försummades: skurning, städning och putsning av alla slag. Skorstenen fick sin andel av julens annalkande; den måste vara vit som snö. Och inne i huset gjordes också en »verklig genomgång» av allt: spisen rappades och vitströks, järntackan blankskurades lika väl som all koppar och allt tenn i kärlhyllan. Dessförinnan hade emellertid