182 ARVID RUNESTAM OCH SIXTEN SAMUELSSON det stora julbaket överstökats. Icke så att det bakades många slag av allehanda goda småkakor, såsom nu är fallet hos allmogen, men det var en så mycket större mängd av det bröd, som bakades. Ty det måste räcka länge. Ingen kunde nämligen ställa sig att baka under julen, som sannerligen icke var slut med annandagen eller nyårsdagen. Envar, både stor och liten, måste också ha sina särskilda »bakkakor», som skulle gömmas till långt fram på vintern, då en i sänder gjorde ett förmiddagskalas för husets medlemmar. Mors hög fick emellertid icke röras förrän vid ploganden, då stora julkorset’, som måste smakas av alla, sönderhöggs med yxa och utdelades. Så tjänade dessa små glädjeämnen att kvarhålla något av julens stämning, även då högtiden för länge sedan var förbi. Men vi återvända till julförberedelserna. När julaftonen inbröt, var allt pyntat och fint. KI. 5 på morgonen måste manfolken ut på vedbacken och vid skenet av en brinnande törestubbe hugga julved. Och alla barnen skulle, så vitt de något orkade, bära in den och fylla vedvrån från golv till tak. Ty under juldagen och annandagen fick ingen bära in ved, vatten och sådant. »Och så ordnades det under hela dagen, för att allt skulle vara så stilla som möjligt, när julkvällen inträdde. På julkvällen skulle alla bada. Den som ej hade brygghus, måste ta in lakkaret i köket och rentvå sig för att sen gå till bords och äta sin lutfisk och havregrynsgröt, medan tregrensljuset brann på bordet och julkvällsbrasan i de stora, öppna spisarna. Det var verkligen en härlig stund. Så sjöng far en julpsalm, och någon av barnen skulle läsa bordsbönen. Under tiden vi sutto vid bordet, rörde sig många oroliga tankar i våra små hjärnor. Den som skulle dö under året, satt då vid bordet utan huvud, om man vågat sig utom fönstret och sett efter. Den som släppte kniv, sked eller gaffel vid bordet, medan man åt, skulle dö innan nästa julkväll. Nös man vid bordet, var det lika illa. Ingen julgran eller julklapp kom ifråga ute på bondlandet, men man var 1 I Dalby bakade man till jul en stor kaka av rågmjöl med »krusinger» på. Den kallades »julbonden» och låg på bordet till tjugondedagen, då den placerades i sädesbingen, där den fick ligga till sådden, då den förtärdes av arbetsfolket.