Note:
Contributor Sixten Samuelsson died in 1956, less than 70 years ago.
Therefore, this work is protected by copyright,
restricting your legal rights to reproduce it.
However, you are welcome to view it on screen, as you do now.
Read more about copyright.
Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Om den värmländska allmogens liv i helg och söcken under gångna tider. Av Arvid Runestam och Sixten Samuelsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184 ARVID RUNESTAM OCH SIXTEN SAMUELSSON
krumsprång särskilt roade barnen*, och mycket annat.2 Dit hörde
också kappkörningen från julottan och kappridningen på
annandagsmorgonen. Om den senare, ett minne från det gamla
»Staffansskedet», berättas från Väse: »Det var en gammal sed, att
gubbarna gick upp annandagsotta och red från källa till källa för
att vattna hästarna. Men hästen fick endast dricka litet vid varje,
för eljes ville han inte smaka vid de andra. Så fort han smakat
litet, var det att kasta sig upp och rida vidare, ty den som fick
vattna först vid de flesta källorna, hade stor fördel därav med
andtimmar och annat under hela året, och det kunde bli många
gubbar, som stötte ihop och togs om vasskolla.»
Till julnöjena hörde också annandags- eller
trettondagssjungandet. På dessa dagar brukade ungdomarna »sjunga för dörr» eller
gingo, stundom utklädda, från gård till gård och sjöngo »ljuse
stjärnan». De medförde en »stjärna», som i sin enklaste form
bestod av ett »härdsåll», i vilket man satt några ljus och som
bars på ett träkors eller en »stätt» (stav) och snurrades fram och
åter under sången. Till de utklädda hörde stundom en Judas, som
hade »e yks, å så högg han mä denna yxa i hallera å spisera» (Kil),
en Herodes m. fl.? Bruket, som torde upphört i mitten av
1800-talet, tycks inte alltid ha varit så tilltalande. Det berättas av våra
meddelare, att sällskapet tiggde brännvin att fylla en medförd
butelj, som flitigt anlitades med lätt insett resultat.* I Eda socken
har upptecknats följande strof av »Ljuse stjärnan» :
Goddagen härinne, så mången som är här,
Både unge å gamle som jorden den bär.
Vi önska er alla ett fröjdefullt år,
Att var och en flicka sig en ungkar kan få.
Ack se, ack se, den hedniske konung,
Hur han Herodes tillbedja må.
Vår stjärna, den lyser så vänlig och mild,
Den lyser oss till jungfru Marja i Betlehem.?
1 »Ja minns, att di brukte klä ut säj om jul. Di kalldes julbocken. En gång kom
en granne in. Han hade en vrängd päls på sä, å han börje å fäles å tjytte å danse»
(Varnum).
3 Se härom närmare Keyland, Julbröd, Julbockar och Staffanssång.
3 Jämför Keyland, s. 86 och Fr. Carlsson, Väse, s. 271.
1 Jämför vad som berättas om »ljuse stjärnan» i Arvika, s. 58.
5 I Keyland-Rendahnl, Vermländska låtar, finnes en variant av den bekanta
Staffansvisan: »Staffan var en stalledräng, han vattna sina fålar fem».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Nov 29 17:26:04 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ebovarm/3/0190.html