184 ARVID RUNESTAM OCH SIXTEN SAMUELSSON krumsprång särskilt roade barnen*, och mycket annat.2 Dit hörde också kappkörningen från julottan och kappridningen på annandagsmorgonen. Om den senare, ett minne från det gamla »Staffansskedet», berättas från Väse: »Det var en gammal sed, att gubbarna gick upp annandagsotta och red från källa till källa för att vattna hästarna. Men hästen fick endast dricka litet vid varje, för eljes ville han inte smaka vid de andra. Så fort han smakat litet, var det att kasta sig upp och rida vidare, ty den som fick vattna först vid de flesta källorna, hade stor fördel därav med andtimmar och annat under hela året, och det kunde bli många gubbar, som stötte ihop och togs om vasskolla.» Till julnöjena hörde också annandags- eller trettondagssjungandet. På dessa dagar brukade ungdomarna »sjunga för dörr» eller gingo, stundom utklädda, från gård till gård och sjöngo »ljuse stjärnan». De medförde en »stjärna», som i sin enklaste form bestod av ett »härdsåll», i vilket man satt några ljus och som bars på ett träkors eller en »stätt» (stav) och snurrades fram och åter under sången. Till de utklädda hörde stundom en Judas, som hade »e yks, å så högg han mä denna yxa i hallera å spisera» (Kil), en Herodes m. fl.? Bruket, som torde upphört i mitten av 1800-talet, tycks inte alltid ha varit så tilltalande. Det berättas av våra meddelare, att sällskapet tiggde brännvin att fylla en medförd butelj, som flitigt anlitades med lätt insett resultat.* I Eda socken har upptecknats följande strof av »Ljuse stjärnan» : Goddagen härinne, så mången som är här, Både unge å gamle som jorden den bär. Vi önska er alla ett fröjdefullt år, Att var och en flicka sig en ungkar kan få. Ack se, ack se, den hedniske konung, Hur han Herodes tillbedja må. Vår stjärna, den lyser så vänlig och mild, Den lyser oss till jungfru Marja i Betlehem.? 1 »Ja minns, att di brukte klä ut säj om jul. Di kalldes julbocken. En gång kom en granne in. Han hade en vrängd päls på sä, å han börje å fäles å tjytte å danse» (Varnum). 3 Se härom närmare Keyland, Julbröd, Julbockar och Staffanssång. 3 Jämför Keyland, s. 86 och Fr. Carlsson, Väse, s. 271. 1 Jämför vad som berättas om »ljuse stjärnan» i Arvika, s. 58. 5 I Keyland-Rendahnl, Vermländska låtar, finnes en variant av den bekanta Staffansvisan: »Staffan var en stalledräng, han vattna sina fålar fem».