DEN VÄRMLÄNDSKAa ALLMOGENS LIV UNDER GÅNGNA TIDER 195 hade brunnit förut, fick man inte tända i den ändan, som icke brunnit förut. Man fick inte bryta en mjuk kaka utan skulle skära henne (Brunskog).’ Ingen fick lämna ut en mjölktår, utan att det var ett saltkorn i flaskan. Om man lånade jäst av grannen, vilket var mycket vanligt, då man ej hade annan jäst till bakning än sådan efter dricksbrygd, var det mycket noga, att man släppte »varme» i jästen; annars tog man jäsningen från varandra (Grava). Det var strängt förbjudet att lägga bodnyckeln på bordet, och en kniv fick icke läggas i ett fat, det var synd. När man klippte sina naglar, skulle man akta sig väl, att ej någon smula kom på backen, för om ett djur trampade på det, fick man en sjukdom, som kallades »nageln på ögat». När man kammade sig, skulle vart hårstrå, som lossnade, brännas, för om något hår kom ut och en fågel fick det i sitt bo, fick den, som håret tillhört, huvudvärk i all sin tid (Grava). »Om man lägger en kniv ’vipen’ (vidöppen, med eggen upp), så sir faen på honom.» Om tre tvätta sig i samma vatten, blir en sjuk. När två giva sitt vatten i kors, får skam ont i huvudet. Två personer skola inte på en gång sätta i en selsticka från var sin sida, för då kommer det att välta. Slå inte en ko med en skalad vidja, för då tager hon sig icke. Trampa ej ihjäl en spindel utan att säga: »Det är fredag i dag», ty på en fredag bröt spindeln mot Jungfru Maria. (V. N. L.) »Alla spinnkoner ska man ta livet av, för när Jungfru Maria levde här på jorden, så sa spinnkona till henne: »Jag spinner mycket finare med min bak än du med dine hänner» (Väse). Särskilda dagar hade sina föreskrifter. Ränn icke väv på måndagen, ty den blir aldrig färdig. Far inte till sätern på en fredag, ty det är en olycksdag. Slakta inte blod på en fredag, ty då flöt nog blod på Golgata. På tredje- och fjärdedagjul, påsk och pingst var det »ulöcksamt» att arbeta. Man får inte 1 Samtliga i den föregående delen av stycket uppräknade exempel äro hämtade från Brunskog, de återstående från Grava. På samma sätt har förfarits i det följande: när flera exempel inom samma stycke anföras i följd från samma ort, utan avbrott i texten, an- gives uppteckningsorten blott vid det sista. Så är t. ex. hela stycket å sid. 195—96, som börjar med »Särskilda dagar», hämtat från Dalby.