Note:
Contributor Sixten Samuelsson died in 1956, less than 70 years ago.
Therefore, this work is protected by copyright,
restricting your legal rights to reproduce it.
However, you are welcome to view it on screen, as you do now.
Read more about copyright.
Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Om den värmländska allmogens liv i helg och söcken under gångna tider. Av Arvid Runestam och Sixten Samuelsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN VÄRMLÄNDSKA ALLMOGENS LIV UNDER GÅNGNA TIDER 197
skulle kreaturen ut och första gången ha bjällra på sig, huru
mycket snö det än fanns på marken. Innan de släpptes, skulle
»jetarn» (vallhjonet) tidigt på dagen gå tre gånger kring fjöset
(ladugården) och läsa fader vår (S. Finnskoga). Bruket att skrämma
vargarna på Peregrinusdagen, 16 maj, omtalas över hela
landskapet från Näset till finnbygden.
Den religiösa övertygelse eller, om man så vill, vidskepelse,
som väl får betraktas som rester av äldre religioner och övertro
och som innerst bottnade i fruktan för dunkelt kända, farliga
makter, tog sig särskilt uttryck i det skydd, som barnet krävde
före och omedelbart efter födelsen. »För en kvinna i grossess
var det ej roligt att vara ute och gå, ifall man kom i sällskap
med någon, som riktigt trodde på gammalt skröppel. Jag minns
nu ej mycket av allt, som man skulle iakttaga, men jag vet, att
jag höll på att vända hem, för jag blev trött på alla faror. Inte
fick jag gå över en nerfallen gärdesgård, för då fick barnet
fallandesot. Inte fick jag krypa genom ett hål på gärdesgården,
för då blev barnet tjuvaktigt, inte titta genom en springa, då
blev det vindögt. I lindan skulle barnet ha insytt hysk och hake
eller en tolvskilling. Ingen fick gå in till barnet, förrän han tagit
i ett eldkol. Ljuset fick inte släckas, så länge barnet ej var döpt,
för då kunde ett rå eller troll komma och byta till sig detta
människobarn och lägga sitt i stället. Aldrig fick man hänga ut
barnets tvättade kläder, för om det blåste på dem, fick barnet
ihållande skrik. Vattnet, som barnet eller dess kläder voro
tvättade i, skulle värmas, innan det hälldes ut, och fick ej hällas ut
om kvällen och ej vid en vägg utan mitt på gården, för om en
groda kom att dricka av vattnet, fick barnet en sjukdom, som
kallas ’suget’. Ett botemedel för barn var den så kallade
stöpningen. Över barnet i vaggan skulle på något sätt placeras ett
stenfat med vatten i, och över det skulle hållas en kaka med hål
i. Så smältes bly i en stöpslev, och när detta var kokhett,
hälldes det genom hålet i kakan, så det kom i vattnet. Då bildade
det sig i en klump med många taggar och strålar, och då troddes
det, att det var detta, som stuckit barnet i kroppen, men sedan
var det bra» (Grava).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Nov 29 17:26:04 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ebovarm/3/0203.html