198 ARVID RUNESTAM OCH SIXTEN SAmMUELSSON När ett barn är fött, får man inte släcka elden, innan det är döpt (Visnum-Kil). Det nyfödda barnet skall ha en nål i mössan, och när det döpes, får den som håller det icke stå med fötterna över golvspringorna, ty då kan det icke hålla vatten (Norra Råda). Barnet bör taga i hund förrän i katt; då får det gott läkkött, annars dåligt (Väse). Låt inte yxan sitta i huggkubben eller kilen i en stock, ty kommer en havande kvinna och får se det, blir barnet harmynt (V. N. L.). Kreaturens skyddande på magiskt sätt var också en utomordentligt viktig sak. Åtskilligt är redan nämnt därom i annat sammanhang. Att kreaturen skulle gå över stål, när de släpptes ut första gången om våren, för att ej bergfolket skulle få makt över dem, har varit en allmänt spridd uppfattning. En ungdom från Gustav Adolf har berättat, hur han fick stryk av husbonden, därför att han borttagit en för ändamålet utlagd yxa. För att få kreaturen att ligga hemma lade man aska, mjöl och salt i en skål och ställde den under bordet, där den skulle stå tre torsdagsnätter. Sedan skulle man stå på knä och läsa fader vår tre gånger över skålen och sedan ge åt kreaturen, så ligga de aldrig i skogen. Då man säljer en ko, skall man nappa några hår av henne, så att de ej köpa bort lyckan från en. Då en ung eller nyköpt häst första gången släpptes till skogs, skulle man, då hästen leddes genom första grinden, ge honom en brödbit, som man haft under vänstra armen i tre nätter å rad och sovit på, samt Jäsa fader vår tre gånger. Då fjättrades hästen, så att han icke rymde utan skulle »ji säj täll», d. v. s. stanna (S. Finnskoga). Tjärkors på skärtorsdagskvällen eller »dimmelonsdan» över gluggar och dörrar på fähus och fårhus för att hindra trollkäringarna att komma in tycks ha varit en vanlig sed över hela landskapet långt fram i tiden. Samma dag bakades förr kors av havremjöl och lades i »fuggus och forläer», och på påskkvällen »ska könnerann ät ur koskälla å söann ur söskälla» som skydd mot trolldom (Dalby). I den förut omnämnda trolldomsprocessen mot kvinnorna från Ny erkände den huvudanklagade, »kapten Elin», att hon jämte andra på skärtorsdagskvällen varit »till Säterierna och in