DEN VÄRMLÄnDSKaå ALLMOGENS LiV UNDER GÅNGNa TIDER 199 uti Fähusen, stallar, Får- och Gethusen, klipte skägg av Bockar och Getter, Korumper och Hästsvansar». Vid kalvningen och mjölkningen funnos också regler att iakttaga. När kon kalvat, skulle man träda en tråd med nål på byttörat och låta nålen ligga i mjölken (N. Råda), och den första mjölken skulle kon själv smaka för att icke sina (Dalby), kalven skulle läggas till kon, så att hon fick slicka den på alla kanter, för då blev den släthårad, och när hon mjölkat första målet, skulle man ha tre brödbitar och taga av fradgan på mjölken och ge kon tre smörgåsar, för att hon skulle mjölka fet mjölk; i den varma drickan, som kon fick, skulle ligga stål och eldkol, och man fick inte gå ut ur ladugården utan lock eller handduk över mjölken, ty eljest fick kon ont i juvret, och ingen främmande borde se mjölken, ty då kunde kon bli »skämd» (Grava). Ännu i dag lär det finnas personer, som äro rädda att låta någon se, när de mjölka. Mot sjukdomar hade man »de klokes» primitiva konst, som företrädesvis var av övernaturlig art, och huskurer av samma slag. Några exempel må anföras. För att bli av med tandvärk gick man en torsdag till skogen, tog tre pinnar och stack dem i tandköttet, så att blodet kom fram, och så spottade man tre gånger på var pinne och satte dem på nolsidan av ett trä. Om någon slog ur pinnarna eller fällde trädet, fick han värken (S. Finnskoga). Man kunde också peta i tanden med en spik och slå denna i en björk, som stod vid ett vattendrag, som rann åt norr (N. Råda). Mot vårtor funnos många medel, allmänt kända. Man band t. ex. en tråd kring vårtan och lade sedan tråden under en sten att ruttna eller använde på liknande sätt ett stycke av en fläsksvål eller tog regnvatten, som samlat sig i en kullrig sten eller urholkad stock, eller från en grind, genom vilken nyss körts lik. Om någon skurit sig, måste han ha en nål över såret, när han gick till kyrkan eller kyrkogården, eljes fick han kallbrand i det (Gustav Adolf). Mot hosta kunde man gå till ett ställe, där »torn» slagit ned, och hosta och spotta tre gånger, och mot heshet gick man till »skygårdshinne» och ropade mellan de tre störarna, som stå upp där: »Skog-Anners (vargen’?), får jag tillbaka