DEN VÄrRmLÄnNDSKAa ALLMOGENS LIV UNDER GÅNGNAa TIDER 201 upp. Där han var, när solen gick upp, där fick han vara, tills hon gick ned och det åter blev natt. Om då någon levande var oförsiktig nog att ej hålla sig på sidan av vägen utan gick mitt i den och passerade det ställe, där den döde stod, blev han naturligtvis klämd av den döde. Men det fanns ju ett okostbart botemedel. Man fick kläda av sig intill bara linnet, och så skulle man gå till spiseln och taga det största glödande kol, man kunde få, och släppa det mellan linnet och bara kroppen. Detta skulle förnyas tre gånger, så var man botad; detta var jag många gånger med om som barn» (Grava). Vanligen uppgives, att »värmen» skulle föras tre gånger »annsjösj» (motsols) runt bara kroppen. »Blev man bestulen och lyckades stjäla tillbaka det stulna, vad det kunde ha varit, så dugde det till ’saker’, som det kallades, för vilken sjukdom som hälst. Då skava eller skrapa eller klippte man någon smula av det, allt efter varans beskaffenhet» (Grava). Till denna grupp av föreskrifter torde man ock kunna räkna, att »när en människa låg och skulle dö och dödsarbetet blev för långsamt, tog de en synål och bröt av över den sjuka, för då hade hon sytt något på sig, medan hon var frisk, men när detta var gjort, tog det snart slut på livet, menade de» (Grava). På barnsjukdomarnas område ha de gamla kurerna länge konkurrerat med modern sjukvård. Stöpning kanske förekommer än. Däremot lär det väl inte gå för sig att behandla »suget ur backen» (engelska sjukan) på gammalt vis. Man skar upp en grästorva så, att den satt fast med två ändar, och så drog man den sjuke »agit» (baklänges) tre gånger under torvan. Sedan klämde man till torvan; torkade hon, »hade ungen haft suget och blivit kvitt det». Denna »huskur» förekom med något avvikande detaljer (icke se sig om, spotta tre gånger o. s. v.) allmänt.1 Man kunde också trolla sjukdomar på folk. Med ett ben från kyrkogården, som lades i ett åt norr rinnande vatten, kunde 1I den förut omtalade trolldomsprocessen från Näset påtalades också, att vidskepelse bedrivits vid en sten vid Sjögerås sätesgård i Ny socken »medelst hemligt offrande och de Siukas smygande eller dragande under samma sten på torsdagskvällarna eller söndagsmorgnarna, och genom detta skulle de Siuka vederfaras bot och bättring».