DEN VÄRrRMLÄnNDSKAa ALLMOGENS LIV UNDER GÅNGNA TIDER 205 Men det var en viss fara att bruka övernaturliga kraftmedel. Redan att söka utforska kommande ting var något, som tangerade det otillåtna. Mycket kunde man ju få veta genom att iakttaga vad som hände omkring en, och det mesta av detta är allbekanta saker t. ex.: »Nyser man i degen, nyser man gäster i brödet, om kjolen slår sig i veck baktill, blir man bortbjuden; om katten vilar sig längs tiljan, blir det sjukdom; kliar det i högra handen, får man brev, i den vänstra, får man present eller blir bortbjuden; kliar det i vänstra ögat, betyder det gråt, i det högra skratt, den av brudparet, som vid vigseln lutar sig längst fram, skulle först dö; om getingarna bygga i husen, blir det lycka på kreaturen, men tvärtom, om humlorna bygga där» o. s. v. Såg man första gången på året sädesärlan högt upp (taket), blev det långt lin, men kort lin, om man såg henne lågt nere (marken). Man kände också de vanliga sätten att utforska framtiden genom drömgröt och drömägg, genom att midsommarnatten lyssna i en korsväg, på nyårskvällen sätta sig på golvet med ryggen åt dörren och med benet spänna skon över huvudet o. s. v. I äldre tider torde redan sådant betraktats som en icke fullt oskyldig handling, och detta gällde i högre grad, ju kraftigare medlen voro. Särskilt gällde nog detta besvärjelseformlerna, vilka måhända delvis bevarats genom »svartkonstböcker» av ett eller annat slag. ' Om den av Fernow nämnda och i senare tid allmänt kända besvärjelsen: »Vår Herre Jesus rider in på kyrkogård, där dövde han både värk och säåär. Jesus somnade, värken domnade. Jesus vaknade, värken saknade», och andra berättas från Gustav Adolf, att det var så stor synd att på detta sätt lindra nöd, att solen stod stilla, när det lästes. Det är under sådana förhållanden mindre underligt, om de kunnige ännu i dag särskilt i denna punkt iakttaga stor förbehållsamhet, och i allmänhet äro besvärjelseformlerna svåråtkomliga för dem, som icke tagit upptecknandet av folktro som specialitet.