206 ARVID RUNESTAamM OCH SIXTEN SAMUELSSON Några kunna dock anföras. I Älvdalen läste man vid ormbett: »Det låg en snok under liljerot, Stack en kristen under hans fot. Mig till bot och dig till skada. I de tre heliga namn etc.» I Lekvattnet ha upptecknats tvänne formler för att stämma blod och döva värk: »Blogen ut i ström Stann i sta, I som deras själar stann i kva. Gå på try och svär en gal e, som du uti tingen vet.» Läsningen måste dock på något sätt förbindas med ett bestämt vattendrag. Den andra lydde: »Jag döver varken För våg och för vark, Som Jumfru Marja dövde Jesus för våg och för vark. I tre namn: Guds Faders, Sons och Den Helige Andes namn». För »röta» lästes: »Jungfru Maria och Jesus gick ätter en väg, så mötte de en kvenne. Så fråg’an, va dä feler a. »Ja har röta i armen, å den ska på Maria där.» »Ska jag röta kytt å blog», sa ho, »nej, vänd dig om åt en skog, där ingen bor, och g åt en sjö, där ingen ror, där ska du röta kytt å bryta ben å suga blog, I de tre heliga namn etc.» (V. N. L.) Allmänna voro de, som började med orden: »Vår Herre Kristus rider över hede, där möter han den lede», och »Vår Herre Kristus red genom ett le, där fick hans häst vre».* 1 Den stora trolldomsprocessen från Näset ger en klar föreställning om huru vanliga »signeri, lövjeri och läsning» måste varit för 200 år sedan. Kommissionen fällde en dödsdom, som dock av Kungl. Maj:t icke stadfästes utan mildrades till andra straff. Den dömda, en 86-årig gumma från Grums, hade intet att skaffa med Näsprocessen men hade redan förut varit i delo med häradsrätterna för att ha »brukat förgörning till åtskilliges beskadande» och förövat »hwarjehanda hexeri och grofwa Signerier, hwarvid hon Guds och Heliga Trefaldighetens namn missbrukat och dermed sine anstötelige läxor och läsningar slutat».