DEN VÄRrRMLÄNDSKAa ALLMOGENS LIV UNDER GÅNGNA TIDER 211 människan ödesdigert sätt. De lockade bort deras boskap — ibland även människor — de skattade bondens lador, mjölet i hans bod och drickan i hans källare likaväl som handelsmannens lager. Det var till god del bergfolkets fel, om allting blev odrygt, om människan måste arbeta hårt. För övrigt voro de ganska godmodiga, höllo grannsämja, om de icke blevo retade, och visade sin erkänsla för gjorda tjänster. Några utdrag ur det stora antalet upptecknade sägner torde kunna ge en kommentar till det ovan sagda. »Det är allt underligt, att det ska bo folk mitt i lag med en, som en inte ser. Men det är tockna där, som gör, att folk blir fattiga. De drar ifrån en, de där ulvspeglarna, och de bor, där en minst tror det. Det var en gubbe från Frykerud, som var ute för att sälja säd. Han låg på natten på ett ställe, och där sade de till honom, att det var långt till nästa gård, så det var bäst, att han lagade sig i väg tidigt. Så gjorde han, men det dröjde inte länge, förrän han kom till en stor byggning, och på trappan stod en herrkarl och frågade, om han ville sälja säden. Det gjorde han, och medan han bar in säckarna, kastade han några höstrån för hästarna. Så for han tillbaka till sitt nattkvarter. ’Ä’ Ni så snällt tillbaka? Men var har Ni säckarna?” Jo, dem hade han sålt vid den stora herrgården. Då skrattade de åt honom, men han stridde med dem, så att de måtte följa honom till den stora byggningen. Där var bara en tallmo, men höstråna, som han kastat för hästarna, de lågo kvar.» En hustru i Södra Finnskoga var ute för att »sanke typpbär» och träffade då berggumman, som var ute i samma ärende, ty hon skulle ha »jässbö». »Då är det bäst, att jag hjälper Er», tyckte hustrun, och så fyllde hon berggummans korg med blåbär och blev i stället bjuden på bröllopet. Där satte hon sig vid dörren men blev trugad att stiga på den förnämsta platsen, fast hon »tog te å homre å le, för att hon skulle bli så hedrad». Och vid avskedet fick hon en påse med silverpängar. »Bergfä ha jag sett. Jag va ute och kola väster om västra Hinsjön, å på kvällen kom dä en gubbe å e käring å jeck förbi, å di hade två kor å får å getter. Jag skulle tette opp för å ta igen