216 ARVID RUNESTAM OCH SIXTEN SAMUELSSON Tomten eller nissen, som han kallas på sina ställen i västra Värmland nära gränsen, bor tillsammans med människorna, vakar över stall och ladugård och bistår människorna på många andra sätt. Hans dräkt beskrives mycket olika, än har han »gvit lue» (S.- Finnskoga), än »röd hätta och svarta vadmalskläder» (Dalby), »grå jacke å rö trinmösse» (Alster), eller en »trinn hatt, änne som ett kaffelock» (Rämen), »stor grå hatt, grå tröja och grå byxor» (Gåsborn). Det blir aldrig fjät efter honom, även om man ser honom springa på nyfallen snö. Ofta ser man honom, men låter man honom sköta sitt, tager han ingen notis om en. Men sköter man djuren illa och svär och gormar i stallet, eller retar man honom, kan man råka illa ut. En dräng stod och tittade på en tomte, som slog kana på en damm, och när tomten ramlade omkull, brast drängen i skratt men fick då en duktig örfil. Ofta bor han under uthusen och säger till, om han på något sätt besväras. På ett ställe i Dalby hade de två hästar, som fodrades lika, men den ene blev mager, medan den andre höll sig väl. Till slut var det en orädd dräng, som gömde sig i stallet nattetid, och då fick han se tomten sätta sig på den magra hästen »å slå å kör, satt skumma datt å kampen», och ge fodret åt den andra. Orsaken var, att hästen »stod på tomtens bord», men sedan han flyttats, blev allt väl. Forsgubben är den nu försvunna bäckkvarnens tomte. Ibland kan man få se honom nere i hjulhuset eller höra honom sjunga »Den signade dag» eller »O herre, slipper jag ej in, o fader, är jag mer ej din, har jag ej bröllopskläder?» Någon gång kan han t. o. m. visa sig i kvarnkammaren. Offrar man till honom tre torsdagskvällar å rad, sista gången en svart katt, får man höra honom spela. Även forsgubben kan bli förargad; en gubbe, som tog in hästen i kvarnhuset, därför att det var snöyra ute, kastade han ut med både häst och säckar. När kvarnen stannade, var det ofta forsgubben, som höll hjulet med armarna och spände imot med fötterna. Kastade man i litet säd eller mjöl, gick kvarnen snart och fortare än förut. Forsgubben torde väl vara identisk med »strömgubben» (Bjurtjärn), som bor i alla bäckar, som flyta norrut. Den som kan