DEN VÄRMLÄnDSKa ALLMOGENS LIV UNDER GÅNGNA TIDER e fyra möss de går i dans. så hela jorden gungar. (Norra Ny 1898.) . Till lill i logen, tolv man i skogen, bjällkoa binner dåm, storoxen stinger dåm, fähunn min hänger dom, fäpilten spränger dom. Mäj vill dom ha mä säj långt inunner Dåvre fjäll.1 Följande tillägg torde rätteligen tillhöra en annan visa. Några prov trasten säger: 1 I Ransäter: Där galer göken, där växer löken, där springer trana, där kvettrer svala, där är gott att vara den långa sommardagen. (S. Finnskoga 1899.) . Klapp i hannan å fös ut hunnan å såg du räven i går, i går? ja män såg ja’n å rompa på’an. Å tjatt, å tjatt, du lille räv. (Vitsand 1901.) på fåglalåt torde ock kunna försvaras. »Du Per, du Per, vill du byte hästar? Min ä vit, min ä vit. Du har stul’n. Tvi däg.» (Brunskog.) »storoxen slaktar di, bjällkon binner di, vallhunn hänger di opp, å mäj vel di ta.» 223 Tal-