234 ErIik Falk eller annan finne lämnade även för alltid sin hembygd och blev bofast i Sverige. Särskilt nämnes, att arbetare vid gruvor och hyttor till ganska stort antal voro finnar. Att några finnar redan tidigt kommo till Värmlands bergslag är troligt, och därom torde ett sådant namn som Finnshyttan vittna; detta namn påträffas redan i de äldsta fogderäkenskaperna av år 1540. Att redan vid denna tid något enstaka finntorp funnits i Värmland är ej uteslutet. Det är väl troligt, att sådana namn som Finnetagan i Karlstads socken och Finnebäck i Fryksdalen, som man möter i jordeböckerna redan före den egentliga invandringstiden, leda sitt ursprung från tidigt inflyttade finnar. Men den stora invandringen, som skapade finnbygderna, började först under den tid, då Värmland tillhörde hertig Karls av Södermanland hertigdöme. Att den finska inflyttningen vid denna tid tog starkare fart och ledde till att ett stort antal finnar varaktigt bosatte sig i Sverige, berodde på förhållandena i Finland. De finska landskapen hade lidit svårt under gränsfejderna med ryssarna. Krigsfolk låg ofta inkvarterat där längre tid, och det klagades över knektarnas våldsamheter; även fogdarna beskylldes för oärlighet och utpressningar. Särskilt svårt blev det under Klas Flemings styrelse, då denne även efter avslutandet av kriget med Ryssland behöll krigsfolket hos sig och inkvarterade det hos bönderna. Finnarna klagade 1580 hos hertig Karl över det olidliga förtrycket, och hertigen gjorde föreställningar hos sin broder Johan. Redan nu drog han en del finska familjer över till Sverige. Utvandringen fick större omfattning efter klubbekriget, och sedan fortsatte överflyttningen av finnar till Sverige långt in på 1600-talet. Först sedan Per Brahe såsom ståthållare kommit till Finland 1637, inträdde där bättre förhållanden, och utvandringen avstannade. De flesta av de finnar, som kommo till de svenska skogsbygderna, härstammade från de inre delarna av Finland, främst Tavastland och Savolax. Dessa trakter hade samma natur som de svenska bygder, i vilka finnarna slogo sig ned, och dessa voro redan där vana att i svedjebruket se förnämsta källan till utkomst. Undersökningar av de svenska finnarnas språk visa även, att detta