236 ERrIk Falk skattefrihet under de första åren. I ett brev av den 10 sept. 1579 bestämdes närmare om tillvägagångssättet vid nybyggenas upptagande. Fogden samt häradshövdingen och tolf beskedlige män av häradet skulle bese platsen för nybygget och undersöka, att ej de gamla byarna (bolbyarna) ledo skada av detsamma. Skattefrihet utlovades i 7 år; genom ett senare påbud av 1581 inskränktes tiden till 6 år, men då utlovades åt nybyggarna hjälp till utsäde och vad de eljest kunde behöva. Bosättningen mötte, som naturligt är, motstånd av de gamla bebyggarna. Karl fann det nödvändigt att den 27 juli 1581 utfärda ett förbud att hindra dem, som ville upptaga torpställen. Han hade förnummit, att så väl präster som bönder försökte hindra nybyggarna, under det att de däremot själva slogo under sig mer jord, än de kunde bruka. Karl hotar dem med livets och egendomens förlust. Dessa nu nämnda påbud gällde hela hertigdömet. Men för Värmland särskilt utfärdades ett öppet brev från Tingvalla den 2 nov. 1582. Däri påbjöds å ena sidan, att ingen skulle få rödja de gamla bolbyarna och gårdarna till förfång, men å andra sidan fingo bolbyarna ej inhägna mera skog och mark, än de hade behov av. Hertig Karls syften och uppfattning ligga klara genom dessa brev. Han ville tilldela de gamla hemmanen så mycket av skog och mark, som de behövde för att kunna utgöra sin skatt. Det övriga ville han uppdela på nybyggare, som önskade grundlägga nya hemman, vilka efter någon tid kunde skattläggas. På detta sätt skulle all jord bli tagen i bruk och staten av densamma få sin vederbörliga inkomst. Frågan om äganderätten berördes icke, men tydligt framträdde hertigens uppfattning, att han ägde att förfoga över jorden för det allmännas bästa. Om ersättning till de gamla jordägarna säges intet. Det skulle likväl snart visa sig, att genomförandet av detta program stötte på motstånd. De nu omnämnda breven taga ej någon hänsyn till särskilt finsk inflyttning, utan äro avsedda för nybyggare i allmänhet. Men att Karl avsåg att särskilt draga finnar till sitt hertigdöme, framgår av ett aktstycke, som bär titeln: Visst koncept för finnar,