FINNARNA I VÄRMLAND INTIILL 1600-TALETS SLUuT 23 ~1 som torpställe upptagit hava och begynt bygga (fastställt den 6 oktober 1583), vilket lyder på följande sätt: »Vi Karl etc. Göre veterligt, att efter denne brevvisare N. N. haver upptagit och begynt röja ett torpställe på kronones egendom, benämnd N. N. i N. socken liggandes, så have vi gunsteligen efterlåtit, att han det behålla och bruka må, dock med sådana villkor och förord, att vår fogde samt häradshövdingen och tolv beskedlige män av häradet skola den plats bese, som avröjes och bygges uppå, så att det icke sker gamla bolbyar till hinder och men eller på några enskildas ägor, som med rå och rör omlagda finnas, och desslikes lägga den del till förbemälde torpestad i skog och mark, som därtill höra skall, att han, som det besitter och brukar, må veta, vad honom med rätta tillhörer. Sedan, när så är skett, skall förenämnde N. N. njuta, bruka och besitta förbemälde torpestad skattfri och utan all tunga uti 6 år, och sedan skall det för skatt läggas, efter som det kan vara med ägor gott och lägligt till. Desslikes skola hans barn och efterkommande vara, var efter annan, närmast till att besitta samma torpestad för årlig skatt och utlagor. Det vår fogde, häradshövdinge, länsmän och alle andre, som för vår skull vele och skole göra och låta, måge veta sig efter rätta.» Redan under 1580-talet pågick en stark nybyggareverksamhet inom de olika delarna av Värmland. I fogderäkenskaperna omnämnas gång på gång nybyggen, vilka efter någon tid (omkring sex år, ibland dock betydligt längre) skattläggas. I en anteckning i kammararkivet rörande nybyggen i hertigdömet anges dessas antal i Värmland under tiden 1580—1592 till 458, en siffra, som man med hänsyn till detaljuppgifterna under de olika socknarna torde få anse riktig. Det skulle vara av stort intresse att veta, huru många av dessa nybyggen, som upptagits av finnar. En undersökning härom möter emellertid stora svårigheter. I jordeböckerna, där man finner uppgifter om både när nybyggen upptogos och när de blevo skattlagda, angives ytterst sällan, om en nybyggare är finne, namnen ge ingen ledning, ty finnarna uppföras ej med sina finska tillnamn utan med namn på son (Larsson, Henriksson o. s. v.); det var tydligen besvärligt att uppfatta och