FINNARNA I VÄRMLAND INTILL 1600-TaALETS SLUT 245 Det heter där bl. a.: »Befallandes därhos allvarligen och strängeligen alla sådana lösdrivare och dem, som antingen än icke skattlagda äro eller bolbyar förnär och till förfång sig på någon ort nedsatt hava, det de innan Valborgsmässo nästkommande sig åter till deras hemvist och dädan de komne äro igen förfoga och begiva. Och skall dem allom förbudit vara att så emellertid någon säd, liten eller mycken, varken på vretar eller åkrar. Understår och fördristar sig någon av desse föreskrevne utan lag och skäliga förfall över föresatte termin längre här i Sverige att förhålla och dölja och antingen på kronones skogar eller frälse- och skatteägor någon ytterligare skada göra, då give vi våra landshövdingar i riket makt och tillstånd, såsom ock härmed allvarligen befalla, att de på alla orter låta uppsöka och taga sådana vid huvudet, uti halsjärn sätta och till vårt och kronones arbete vid slott och gårdar till vidare vår förordning hålla och bruka.» Det utfärdades även förbud mot hysande av finska lösdrivare, och man finner flera gånger, att de bofasta blivit bötfällda, därför att de mottagit »driftekarlar». Mandatet av 1636 ledde ej till någon omedelbar verkställighet, och vid riksdagen 1640 klagade bönderna fortfarande över strykfinnarna. I svaret heter det, att H. K. Maj:t förnummit, »hurusom där i landsändan vistas en hop finnar och lösdrivare, vilka allehanda skadelig åverkan göra på kronones skogar så väl som deras egne ägor och sedan begiva sig över gränsen». Sådant brott mot det kungliga mandatet skulle nu ej längre tålas, utan landshövdingen skulle fasttaga lösdrivarna och befordra dem till vederbörligt straff. Till efterkommande av regeringens order lät I1 Olof Stake fasttaga en hop lösfinnar och föra dem fångna till Karlstad. Han förfrågade sig hos regeringen, vad han skulle göra med dem. Han fick till svar (1641), att de skulle upptaga ödes- andshövdingen hemman, varvid de skulle skaffa sig borgen av de bofasta. Om de ej kunde detta, skulle de antingen flytta över till Nya Sverige eller slås i järn och arbeta vid kronans slott och gårdar. Att flera finnar från Värmland utflyttat till Nya Sverige, därom har man klara vittnesbörd, men det torde dock ej hava varit nå-