FINNAaRNA VÄRrRMLAND INTILL 1600 TalLETS SLUT 247 utav utan bolbyns skada, härför bliver han därvid bibehållen, allenast han förliker jordägarne med en skälig lösepenning». Något fullständigt uppgående av gränserna för nybygget kan synen i allmänhet ej hava medfört utan endast en undersökning av själva platsen och trakten närmast omkring. Detta är orsaken till att, även om syn hållits, snart nog tvist uppstod mellan nybyggarna och bolbyarna. Det var för övrigt ganska vanligt, att finnen ej ansåg sig tvungen att verkligen hålla sig till den plats, som var angiven i hans sedel. Även om denna angav platsen för hans bygge, kunde gott hända, att han tog upp mark på ett annat ställe, som han tyckte passa bättre. Ett exempel kan anföras ur Fryksdals dombok för 1648: »Näst kommo åtskilliga för rätten och klagade på Mårten Larsson i Bastehöjden, Fryksände socken, att han hade värvt sig välb. landshövdingens tillståndssedel att upptaga ett torp på Bastehöjden och efter honom gått till och huggit svedjefall på Vadie skog och deras säter, som kallas Bastevolen, sägandes sig där vilja göra hemman, men sedan rågen vart skuren, gjort ingenting mer åt det stället utan dragit därifrån tre fjärdingsväg nord bättre och där huggit fall, så ock byggt en finnrya med tre hus, allt utan föregånget laga prov och rannsakning och dem till förfång, som jordägande äro, uti deras egen och enskilta sätermark». Då skogen ansågs nödvändig för hemmanen, blev finnen bötfälld och måste flytta därifrån. Vare sig finnen hade byggt på den anvisade platsen eller icke, kom han snart i konflikt med sina grannar. Finnen behövde stort utrymme, och han drog sig ej för att svedja och låta boskapen beta på bolbyarnas mark. Då drogs frågan inför tinget, och det blev häradsrättens sak att närmare bestämma gränserna. Rätten brukade då förordna om syn på de tvistiga områdena, vanligen utförd av några medlemmar i nämnden, varefter en bestämd gräns uppdrogs. Då grannarna undan för undan inledde rättstvist med samma finnhemman, fick detta slutligen från alla sidor sina gränser ordentligt utstakade. Den bekante finnen Henrik Tomasson Häck på Rattsjöberget hade sålunda inkräktat på sina grannars områden; efter hans död begärde på Fryksdals-