248 ERIK Falk tinget år 1669 jordägarna i Överbyn, att hemmanet Rattsjöberget, som var upptaget på Överbyns ägor, ej skulle få hävda mark längre, än det hade rätt till. Därefter förordnades om syn genom nämndemän och ålades Rattsjöboarna att foga sig därefter vid 40 marks vite. På samma sätt fick rätten bestämma gränser för finntorpen inbördes, när de lågo intill varandra. Som synes kom häradsrätten att få stor betydelse vid avgörandet av de äganderättsfrågor, som stodo i samband med den finska bosättningen. Det egentliga avgörandet av målen vid tingen låg vid denna tid hos nämnden, som ju bestod av 12 bönder från häradet. När man i domböckerna närmare följer rättegångarna mot finnarna, får man bestämt det intryck, att finnarna behandlats strängt i enlighet med lagens bud och med få undantag med oväld och besinning. När det klagats över finnarnas behandling vid de svenska domstolarna, synes det ha berott på att man allt för mycket fäst sig vid något enstaka fall, då finnar verkligen blivit hänsynslöst behandlade. Huvudorsaken till de ständiga rättstvisterna var, att finnarnas kultur var sådan, att de hade svårt att finna sig tillrätta i det ordnade svenska samhället, varför de, framför allt under inflyttningstiden och närmast efter densamma, med nödvändighet måste komma i konflikt med rättvisan. Småningom kommo även finnar in i nämnderna; den första i Älvdalen var Christopher Tomasson i Kringsberg, vilken år 1682 utsågs till nämndeman och sedan en längre följd av år innehade detta hedersuppdrag. När nämnden synade finntorpen, hade den en tvåfaldig uppgift: dels skulle den se till, att de finska nybyggarna fingo så stort område, som de behövde för att kunna utgöra skatt till kronan, dels skulle den skydda de gamla bolbyarna, så att dessa ej blevo för mycket försvagade. Ändamålet var ju alltid att öka skattesumman från landskapet, och om man försvagade de gamla hemmanen, så att dessa ej längre kunde utgöra sin skatt, var föga vunnet med att genom nybyggen skapa nya hemman. Man utgick i allmänhet från den grundsatsen, att intet finntorp (och ej heller något annat nybygge) borde godkännas, i fall det ej kunde skattläggas till *2 hemman. På Älvdalstinget på-