Note:
Contributor Sixten Samuelsson died in 1956, less than 70 years ago.
Therefore, this work is protected by copyright,
restricting your legal rights to reproduce it.
However, you are welcome to view it on screen, as you do now.
Read more about copyright.
Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Finnarna i Värmland intill 1600-talets slut av Erik Falk
- Upptagandet av finntorpen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
248 ERIK Falk
tinget år 1669 jordägarna i Överbyn, att hemmanet Rattsjöberget,
som var upptaget på Överbyns ägor, ej skulle få hävda mark
längre, än det hade rätt till. Därefter förordnades om syn genom
nämndemän och ålades Rattsjöboarna att foga sig därefter vid
40 marks vite. På samma sätt fick rätten bestämma gränser för
finntorpen inbördes, när de lågo intill varandra.
Som synes kom häradsrätten att få stor betydelse vid
avgörandet av de äganderättsfrågor, som stodo i samband med den
finska bosättningen. Det egentliga avgörandet av målen vid tingen
låg vid denna tid hos nämnden, som ju bestod av 12 bönder från
häradet. När man i domböckerna närmare följer rättegångarna
mot finnarna, får man bestämt det intryck, att finnarna behandlats
strängt i enlighet med lagens bud och med få undantag med
oväld och besinning. När det klagats över finnarnas behandling
vid de svenska domstolarna, synes det ha berott på att man allt
för mycket fäst sig vid något enstaka fall, då finnar verkligen
blivit hänsynslöst behandlade. Huvudorsaken till de ständiga
rättstvisterna var, att finnarnas kultur var sådan, att de hade svårt
att finna sig tillrätta i det ordnade svenska samhället, varför de,
framför allt under inflyttningstiden och närmast efter densamma,
med nödvändighet måste komma i konflikt med rättvisan.
Småningom kommo även finnar in i nämnderna; den första i Älvdalen
var Christopher Tomasson i Kringsberg, vilken år 1682 utsågs
till nämndeman och sedan en längre följd av år innehade detta
hedersuppdrag.
När nämnden synade finntorpen, hade den en tvåfaldig
uppgift: dels skulle den se till, att de finska nybyggarna fingo så
stort område, som de behövde för att kunna utgöra skatt till
kronan, dels skulle den skydda de gamla bolbyarna, så att dessa
ej blevo för mycket försvagade. Ändamålet var ju alltid att öka
skattesumman från landskapet, och om man försvagade de gamla
hemmanen, så att dessa ej längre kunde utgöra sin skatt, var
föga vunnet med att genom nybyggen skapa nya hemman.
Man utgick i allmänhet från den grundsatsen, att intet
finntorp (och ej heller något annat nybygge) borde godkännas, i fall
det ej kunde skattläggas till *2 hemman. På Älvdalstinget på-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Nov 29 17:26:04 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ebovarm/3/0254.html