FINNaRNAa I VÄRMLAND INTILL 1600-TALETS SLUT 249 bjöds sålunda år 1649, »att de finne torp, som på skatteskogen kunna vara upptagna efter landshövdingens sedlar, såsom å krono, skola synas, om de kunna göras till fjärdingshemman eller icke utan bolbyarnas skada. Och där de kunna så gode göras utan desses skada, måge torparenarne förlika sig med jordäganden om bördsrätten eller vara därifrån.» Det visade sig emellertid, att nämnden ofta fann sig föranlåten att stanna vid */s hemman; ett ganska stort antal sådana finnas upptagna i jordeböckerna. Vid Färnebotinget 1651 beviljades av landshövdingen en särskild lättnad, nämligen »att de torpen, som kunna göras till ett fjärdingshemman, måge i sex år efter frihetsåren slippa med 1/s skatt men sedan skatta för en fjärding». Mera sällsynt är det förhållandet, att jordägarna själva yrkat på att en finne skulle få sitta kvar, fastän han ej kunde skatta för */4, då han var av nytta för dem. Vid tinget i Älvdalen 1671 anfördes: »Matts Isaksson i Djäkneliden i Dalby fick bevis på att hans hemman ej kan skatta till mer än 1'/s, men då han vore till gagn på skogen för dem, som resa över gränsen, för gästning, må han införas för ’/s skatt». Vid granskningen av den ifrågasatta marken tog nämnden hänsyn till möjligheten att upptaga åkerjord samt eftersåg, om skogsmarken var tillräckligt vidsträckt och god för att lämna bete och tillåta svedjande. Många torp ha blivit av nämnden utdömda, då de ej befunnits hålla måttet i nämnda avseenden. Några exempel kunna anföras. I Älvdalsdomboken för 1660 läses: »Näst emedan icke allenast nämnden, särdeles de i Dalby socken boendes äro, utan ock åtskillige finnar vittnade, det nybygget vid Bogerudstjärn aldrig kan göras till något fjärdings hemman antingen med finne- eller svensk plog. Varför dömdes det ut och förböds finnarne Mårten vid Kiärsjön, Anders Joensson, huskarlen vid Bogerudstjärn och Matts Isaksson i Flatåsen, som stodo därefter, att befatta sig något därmed vid 40 mk vite.» Ett liknande domslut har man i Fryksdals dombok år 1658: »Ulfsjön i Fryksände, som finnen Mats Larsson upptagit och brukat på Östmarks ägor i Fryksände, är alldeles avlyst och öde och kan aldrig göras till något */4 hemman, av orsak, att så vida torpägarna skulle sig sträcka efter nämndens brev och utsago, finns intet annat lände