- Project Runeberg -  En bok om Värmland av värmlänningar / Del III /
253

[MARC] With: Hugo Hildebrandsson, Sixten Samuelsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: Contributor Sixten Samuelsson died in 1956, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Finnarna i Värmland intill 1600-talets slut av Erik Falk - Upptagandet av finntorpen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FINNARNAa I VÄRMLand INTILL 1600-TalLetSs SLUT 253 berga i Dalby socken ligger 4* mil ifrån bolbyn Transtrand i samma socken, skall han hava igen de penningar, som han därför kan hava utgivit åt skattebönderna i bemälte Transtrand och likväl sitta där odriven och omolesterat här efter». Det som här ledde nämnden, synes mig hava varit hänsyn till billighet, då det ansågs otänkbart, att ett nybygge på så stort avstånd kunde vara av verklig skada för bolbyn. Men detta är undantag, regeln är, att bördpenningar begäras och även bli betalda. Det förekommer även exempel, att finnar av bönder direkte köpt redan upptagna torp. Härav framgår, att finnarna, när de kommo till Värmland, långt ifrån alltid voro utfattiga. Man kan ju tänka sig, att de medfört köpeskillingen för sina finska gårdar, men troligare synes det mig i de flesta fall vara, att de redan en tid varit i Sverige och genom arbetsförtjänst skaffat sig medel. Detta torde också vara en förklaring till att flera av finnarna ganska snart kommo till tämligt välstånd. I flera avseenden bevakade tingen även finnarnas intressen. Man tillsåg, att dessa verkligen fingo så mycket skog, att de borde kunna reda sig på densamma. När t. ex. Matts Larsson i Ulfsjön, Fryksände socken, klagade över att Östmarksboarna ej unnade honom så mycket skog, som han behövde, utan lejde ut den till lösdrivare och driftefinnar, beslöts på tinget (1653), att finnen skulle få skog, så mycket han behövde, mot betalning; eljest skulle han stämma bönderna till nästa ting. Även om ett finntorp underkändes, blev ej finnen utan vidare driven därifrån, utan ofta ansåg rätten, att han skulle åtnjuta ersättning för nedlagt arbete. Särskilt gällde detta, när han fått sedel på ett torp men blev bortdriven, sedan han börjat arbetet på detsamma. Vid Älvdalstinget 1688 anförde löjtnanten »manhaftig» Nils Ersson i Wåhle klagomål över Mats Larsson, som upptagit torpet Stakeberget på Wåhles ägor, och länsmannen och två nämndemän förordnades att besiktiga torpet. Sedan gav löjtnanten Matts 12 rdlr för hans på torpet nedlagda arbete. Flera liknande exempel finnas. Häruti hade man en hämsko på 1 Skogsmil, av vilka omkr. 2 gingo på en vanlig mil.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 29 17:26:04 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ebovarm/3/0259.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free