256 ERrIK Falk var av sådant slag, att de det oaktat ej kunde undgå att komma i konflikt med landets gamla bebyggare. När finnarna först gåvo sig ut på skogarna, blev jakten för dem en väsentlig näringskälla. De ströko milsvitt omkring i skogarna runt sina boplatser och jagade främst älg, men även björn, bäver, skogsfågel och annat villebråd. Vidare fiskade de, var de kommo åt i tjärnarna. Men sitt förnämsta uppehälle fingo Fig. 37. Rökstuga (pörte) från Lekvattnet med både skorsten och rökledare. Utanför familjemedlemmarna. Landskapsbilden är typisk; i förgrunden blockrik morän, i bakgrunden en’vacker insjö Sv. Turistf. saml. de genom svedjandet. Först avbrände de marken på det ställe, där de ville bygga sin bostad. Denna lades gärna på en kulle eller i en högt belägen backsluttning, helst i närheten av en sjö, byggnaden var ett pörte utan fönster, där röken letade sig ut genom ett hål i taket. Sedan svedjades runt omkring på lämpliga ställen, särskilt på högre sluttningar, där marken var torr. Jorden bearbetades helt ytligt med en finnplog, ett enkelt redskap, bestående av en lång stång och en tvärslå, som drog fåror i