FINNARNA I VÄRMLaAND INTILL 1600-TaleTS sSlLUT 257 marken; det var den enda plog, som kunde användas bland stenarna. För varje år upptogs nytt svedjeland. Verklig åker, som rensades från sten, hade man i mycket liten utsträckning. Finnen behövde sålunda stora vidder, för att han skulle kunna skaffa sig sitt uppehälle. På svedjelanden odlades mest råg och rovor. Finnarna höllo ganska mycket boskap, men de odlade ej foderväxter. Om somrarna gingo kreaturen omkring och betade Fig. 38. Interiör från rökstuga. Lekvattnet. Sv. Turistf. saml. i skogen. Foder för vintern fick man genom att taga vara på gräset på ängar i skogarna, särskilt där man förut hade svedjat, samt på myrarna. Finnarna kunde ha myrslogar på någon mils avstånd från bostaden. Höet avmejades om sommaren och upplades i hässjor men kördes vanligtvis hem först på vinterföret. I Bergslagen ägnade sig några finnar åt bergsbruk såsom Lång— Christoffer på Sundsjön. Somliga finnar synas ha varit kunniga i hantverk; så omtalas en Per Smed i Rygden. Vid jakt, fiske, slåtter på myrslogarna och svedjande kommo 17 — 0102. Värmland. 1l1.