258 ERIK Falk finnarna ofta i konflikt med de gamla inbyggarna, då de ej ville eller kunde inskränka sig till de områden, som blivit dem anvisade. Redan från början hade bönderna i allmänhet med missnöje sett finnarnas inträngande, och detta missnöje höll i sig. Vad bönderna tänkte om finnarna synes bland annat av de besvär, som de inlämnade till regeringen vid riksdagarna. Då det för de klagande gällde att göra intryck på regeringen, använde de likväl ibland något för kraftiga uttryck. Allmogen i Älvdalen inlämnade sålunda en klagoskrift under Kristinas tid, då finnarna började sprida sig till även denna landsända: »Eders Kungl. Maj:t kunna vi underskrivne fattige undersåtar i Värmeland och Älvedals härad boendes på det underdånigste och ödmjukeligste ej låta vara oklagat, huru såsom en hop med finnar, som i förleden tid hava satt sig neder i Värmeland, esomoftast tillfoga oss stort och fast olideligit inpass på våre allmännings- och enskilte skogar och sjögar samt det vi däruti havom, inte låtandes oss njuta frid varken på ett eller annat. Ty först löpa de över alle våre skogar efter djur och fälla dem ganska mycket, evar de finnas såväl om sommaren som andre årstider, och sedan när de så stryka fram och råka på våra sätrar i skogen, stjäla de somt av våra saker, som där finnas, bort, och somt slå de sönder, och än i sjöarna och älvarne draga de sin kos våra båtar och ökior, så att vi icke veta, vart de taga vägen eller någonsin komma över dem. Och oansett några varda härföre efter övertygande för rätta med lagen tillbörligen straffade och eljest bliva vid högre poen förbjudet att så göra oftare; så förnimma vi dock icke utan vemod, huru som slikt oförrättande icke tager något återkast och vändning, utan av någre genvördigt fortsättes och öves, när som dem så tillfälle gives (två exempel anföras). Bedje fördenskull E. Kungl. Maj:t underdånigst och i ödmjukelighet, att E. Kungl. Maj:t nådgunstligen täcktes se till den orätt, vi av desse och slika nu och förr lidit havom, och vi förmedelst E. Kungl. Maj:ts högsta näst Guds beskydd bliva här efter förvarade för sådant mer.» (Underskrivet av 12 bönder från Älvdalen.) Att fiendskap på många håll fanns mellan svenskarna och de finska nybyggarna är sålunda ovedersägligt, och det kunde