Note:
Contributor Sixten Samuelsson died in 1956, less than 70 years ago.
Therefore, this work is protected by copyright,
restricting your legal rights to reproduce it.
However, you are welcome to view it on screen, as you do now.
Read more about copyright.
Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Finnarna i Värmland intill 1600-talets slut av Erik Falk
- Finnarna och de gamla inbyggarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FINNaARNa 1 VÄrRMLAND INTILL 1600-TALETS SLUT 259
knappast vara på annat sätt. Men i traditionen och sägnen har
denna fiendskap förstorats på ett sätt, som ej svarar mot
verkligheten. Det har talats om formliga finnkrig, det har sagts, att
finnarna ofta lade sig i försåt för svenskarna och sköto ned dem
med sina säkra lodbössor o. s. v. Berättelserna ge intryck av
ett fullständigt osäkerhetstillstånd i de områden, där de båda
befolkningarna gränsade intill varandra.
När man går till källornas vittnesbörd, finner man emellertid,
att här en verklig sagobildning har skett. Enskilda händelser ha
i folkfantasien förstorats, och till sist har man kommit till
skildringar, som sakna nästan varje grund. Att tala om finnkrig är
under alla omständigheter överdrivet. Visst förekommo någon
gång övervåld och blodiga sammanstötningar mellan svenskar och
finnar, men de verkligen bestyrkta fallen äro ej många. Finnarnas
historia i Värmland är blodig, det är sant, men det är mest om
slagsmål och mord mellan finnarna inbördes, som den har att
förtälja. Konflikterna mellan svenskar och finnar utkämpades i de
flesta fall inför rätten och ledde ej till handgripligheter. Man
kan snarast förvåna sig över att förhållandena utvecklade sig på
ett så fredligt sätt.
Jakten. Allra först torde väl jakten ha framkallat tvist, ty
det låg i sakens natur, att finnarna, som ännu ej hade någon
odling, skulle genom jakt söka få sitt uppehälle; hudarna voro
dessutom en eftersökt handelsvara. Viktigast var älgjakten.
Älgarna voro likväl kungliga djur, vilkas jakt var förbehållen
konungen eller kronoskyttarna. Emellertid hade bönderna i
Värmland rättighet att jaga en viss del av året mot skyldighet att
hembjuda hudarna till kronan. (Förbjuden tid var från
fastlagssöndag till Olovsmässan.) Ibland lämnades älghudar i skatt.
Men finnarna brydde sig ej om några påbud om olovlig tid, ej
heller höllo de sig på sin egen mark, utan när helst de fingo
upp älgar, förföljde de dem och dödade dem, på vems mark det
än var; de hembjödo ej heller hudarna till kronan utan sålde dem
ofta i Norge. Härigenom kommo de i strid med både kronan
och de bofasta bönderna.
I klagomål från allmogen i Fryksdalen till Kristina tecknas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Nov 29 17:26:04 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ebovarm/3/0265.html