296 GEORG SAMUELSON hava utfärdats av konung Johan III år 1569, och år 1572 tillkom en stadga med taxa, enligt vilken resande borde gottgöra för skjuts och förplägning. Redan tidigare eller å Arboga möte 1561 hade dock taverner eller gästgiverier blivit pålysta på alla vägar med föreskrift, att var man skulle giva penningar för fordon och förtäring. I 1734 års lag stadgades, att skjuts- och gästgivarmänna landsvägar hänfördes ej heller andra än de, som voro försedda med gästgivargårdar. Den 12 december 1734 utfärdades en ny gästgivareordning, som med jämkningar varit gällande till fram i vår tid. Skjutsskyldighet ålåg då som tillförene jorden efter särskilda grunder. Till avlyftande av nämnda besvär stadgades senare inrättandet av skjutsentreprenader, vilket erhöll fullständigare utformning genom skjutsstadgan den 31 maj 1878. Därest skjutsentreprenad enligt denna stadga icke kunde åvägabringas, skulle emellertid skjutsning till resandes befordran ske genom försorg av till skjutslag indelade hemman. Omreglering i enlighet därmed av skjutslagen inom länet verkställdes senast genom Konungens Befallningshavandes särskilda utslag den 31 december 1904 samt den 8 februari och den 30 mars 1905. Enligt dessa utslag uppgingo skjutsanstalterna inom länet (de i städerna inrättade inräknade) till 121, därav 50 gästgiverier och 71 skjutsstationer (utan skyldighet till gästgiverihållning). Vid 1800-talets mitt åter, då samtliga skjutsanstalter voro gästgiverier, utgjorde dessas antal 147. Med nu gällande, från och med år 1914 tillämpade skjutsstadga den 22 juli 1911 hava förut skjutsningsskyldiga hemman helt befriats från åligganden därutinnan och tillhandahållande av skjuts i allmänhetens intresse uteslutande gjorts beroende därav, att i erforderliga fall kunnat åvägabringas skjutsentreprenad. Redan från början hava därvid visat sig uppstå svårigheter med skjutsningsbestyrets ordnande, svårigheter, som under de senaste årens världskrig och därvid uppkomna förhållanden i alldeles särskild grad gjort sig gällande. Sålunda har under dessa år en hel del skjutsanstalter icke kunnat uppehållas, under det i övrigt kostnaderna för skjutsbestyret ytterligt stegrats, därtill naturligen dock även penningvärdets nedgång medverkat. Under det att exempelvis