Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rallarna satt till middag på ömse sidor om det långa bordet
i baracken. Maja hade nyss öst upp ärtsoppan i deras tallrikar.
Dörren till förstugan stod öppen och ytterdörren också: Maja
hade inte varit riktigt lyckad i matlagningen, och man
behövde en hel del frisk luft i stället för den svedda och brända,
som stod kring spisen i ett lätt moln. Rallarna åt ärtsoppan
med fläsk och mumsade därtill på de stora brödbullarna, som
man så regelbundet som det var möjligt fick från
Rombaks-botten i Norge med livsmedelsforoma.
Spöket som var ute på vandring måtte ha smugit sig in
genom den öppna dörren, för plötsligt stod det bakom Sköld och
tog honom om strupen. Sköld vart blodröd i ansiktet och
tappade skeden.
”Vad är det?” frågade Dygdiga Hansson och stannade i
ätningen. Hela laget höll upp att äta.
Sköld såg ut som om han skulle kvävas. Han reste sig upp
och slet upp ylleskjortan så knapparna sprätte över bordet.
Han blev rödblå i ansiktet och fick en frossbrytning så att
hela bordet, som han höll sig i, skakade som av jordbävning.
Han tuggade luft tills kinderna blev kritvita, och till sist bröt
ett vrålande fram över hans läppar, så att till och med
rallarna ryckte till. Ögonen rullade runt utan något som helst
mänskligt uttryck, och plötsligt slog han omkull framlänges
över bordet så sopptallrikamas innehåll skvätte omkring.
Maja skrek till.
”Så där, ja”, sade Hansson, ”nu har vi den här.”
”Den”, det var spöket, tyfusen.
De försökte bära bort honom till britsen, men innan de
hunnit dit blev han alldeles tokig. Sex, sju stycken samlades
omkring honom för att lugna honom. Med sina av febern
stegrade krafter slog han med ett ryck omkull allihop, så att
de stöp om varann. De andra rallarna skyndade till hjälp för
att hindra honom från att slå ihjäl sig själv och lyckades efter
oändliga mödor få omkull honom, medan ilbud gick ner till
sjukstugan att de skulle göra sig i ordning att ta emot Sköld.
Jätten låg på barackgolvet. På hans fötter satt Dygdiga
Hansson gränsle och höll med ett järngrepp fast benen. En
karl låg på knä på var sin sida om Sköld och höll fast hans
armar, medan ett par andra försökte skydda hans huvud, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
