Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det. Gardinen rämnade, fönsterbågen brast, glasen klingade
och den stora gestalten tumlade ut, medan hela salen på en
gång fylldes av kvällssolens röda sken.
När de hunnit ner till honom låg han alldeles stilla på
marken. Han hade skurit sig på glasbitarna och brutit ena
armen. Lappnisse och Olofsson bar upp honom igen och lade
honom i sängen, där sköterskorna stoppade om honom
riktigt ordentligt.
Under det att Lappnisse skyndade efter doktorn tvättade
syster Ida bort blodet från skråmorna. Det kalla vattnet gav
honom sans för en stund. Han slog upp ögonen och såg på
henne. Solen lyste över henne, där hon böjde sig över honom
i sitt vita förkläde och varsamt strök över hans ansikte med
den kalla, våta bomullen.
Han bara tittade på henne. Något så vackert hade han
aldrig sett. Han trodde att han kommit till himlen och att hon
var en ängel. Hans ögon blev fulla av tårar.
Då först såg syster Ida på honom. Hon strök över hans hår.
”Hur har Sköld det?” frågade hon.
Han rörde läpparna som om han ville svara, men det kom
inget ord över dem. Men hans blick var inte att missta sig på.
Den var tillräckligt talande.
”Vill ni ha något att dricka?” frågade hon. Hon stack
armen under hans huvud och lyfte upp det sakta, medan hon
förde ett glas vatten till hans läppar. Han drack det i botten
utan att ta blicken från henne, och när han sjönk tillbaka på
kudden och slöt ögonen var det som om den sista glimten
av förstånd sökte efter ängeln.
När doktorn kom var Sköld borta i sin yrselvärld och
märkte inte ens att doktorn spjälade armen. Sköld yrade
oavbrutet ända fram mot midnatt. Då kom en våldsam kris. Han
stormsvettades och somnade sedan lugnt.
Syster Ida gick fram och öppnade fönstret. Dygdiga
Hansson och rallarna var fortfarande kvar på samma plats. De satt
och hängde mot varann, tysta och sömnfärdiga. En av dem
låg framstupa på marken och sov.
Dygdiga Hansson, som hade svårast att sova för sin kind,
reste sig och kom fram till huset.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
