Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Som om Lang skulle ha gissat hans tankar sade han: ”Jag
har också ett paket.”
Bjarne knep fast armen ännu bättre om sitt och fortsatte
framåt. Hade Lang inte hållit i honom hade han stannat. Han
visste inte var han befann sig. En sådan dimma hade han
aldrig sett. Det var ingenting av den skånska havsdimman,
som kunde vara mjuk och varm. Den här var kall, sur, och
allt eftersom den vek undan framför dem slöt den sig genast
bakom dem lika tätt och ljudlöst. De trevade sig fram,
snubblande över stenar och redskap. En gång slog Lang benet i
någonting så att han svor till av smärta.
”Vart går vi?” frågade Bjarne.
”Rätt fram”, sade Lang. ”Bara hålla mitt i spåret, så
kommer vi till galleriet. Jag vet ett bra hål, där vi kan gömma
största delen. Ett par patroner kan vi alltid ta med oss ner,
om det skulle passa sig i natt”, skrockade han glatt.
Lang kände vägen bra. Nu var de inne på tippvagnsspåret
fram till sänket. De kände sig för med fotterna och gick tysta
framåt.
Plötsligt höll Lang tillbaka Bjarne och hukade sig ner
bakom honom.
En ljusfläck skymtade till i mörkret nedanför till vänster.
Den rörde sig sakta uppåt dem, blev allt större och större
och gungade av och an alldeles som om någon burit en lykta.
Båda låg alldeles stilla. Så började Lang sakta krypa bort
från Bjarne, medan han lämnade paketet kvar.
Ljusfläcken vaggade alltjämt uppåt, men i stället för att
komma ytterligare framåt gled den förbi vidare uppåt Berget
utan att man uppfattade annat ljud av den osynlige bäraren
än småstenar som krasade under hans fötter och hasade utför
branten. Nu hördes tydligt hur han besteg trappan med tunga
och trötta steg.
Bjarne låg stilla länge innan han vågade röra sig.
”Var är du?” viskade han till slut. När han inte fick något
svar kröp han trevande en bit tillbaka. Han kände bara snö
och stenar och spåret han kröp på. Han lyssnade. Inte ett
ljud av Lang hördes.
”Var är du?” vågade han sig på något högre och strök sö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
