Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att de genom hela sitt liv gömmer navelsträngen som en relik.
Men ser vi grundligt på saken, när inträder dessa begrepp
som verkliga faktorer i människans liv? Blev skåningarna
svenskar omedelbart efter freden i Roskilde? Och vad finns
det för språkgemenskap mellan en invånare i Vitemölla och
vår lappolis Nila häruppe? De är ju svenskar båda?”
”Du är alltid så orimlig. Du plockar ut undantagen och gör
dem till regler. Funnes inte nationalismen borde den snarast
uppfinnas. Och om också allt vad vi gör blir mer eller mindre
dumma lappverk, så är det i alla fall nationalismen som i
nödens stund ska spika ihop oss till ett folk”, sade Ågren med
övertygelse.
”Jag vet att vi aldrig kommer överens”, sade Kronvall.
”Skulle den spika ihop oss till krig mot Norge vore den en
olycka. Och då skulle vi häruppe råka ännu värre ut, för
arbetarna i Berget går aldrig mot Norge. Sköld sade det
senast häromdagen.”
”Det vet jag”, svarade Ågren. ”Det behöver de inte heller.
Jag för min del tror inte på krig.”
”Det vill inte jag heller tro på”, medgav Kronvall. ”Men
varför skulle inte dårarna styra världen nu som förr?”
frågade han, tömde whiskygroggen och reste sig.
”Om du dröjer en stund till kanske du får svar”, skämtade
Ågren. ”Jag har mina försänkningar och väntar när som
helst att få veta hur Karlstad-mötet slutat. Som du vet
avhandlas även malmfrågan och banan därnere.”
Kronvall satte sig igen. Det blev en lång väntan. När
slutligen telefonbudet kom om att krigsfaran dragit förbi kunde
Kronvall inte undgå att känna sig rörd, men han dolde det
med att säga, att det såg verkligen ut som om förnuftet tagit
ett tuppfjät framåt. Ågren och han drack en skål för Berget.
Det stora ovädersmolnet hade spruckit och dragit bort i
fla-gor. Men både Ågren och Kronvall hade fått ett minne för
livet. Allt vad de ägnat sin själ åt, hela deras mål och intresse
hade stått på spel. Det syntes dem närapå som en ren
tillfällighet, att inte ovädret urladdat sig ordentligt över Berget och
dem.
Arbetarna, som för övrigt aldrig misströstat om en lycklig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
