Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utgång av unionsgurglet, glömde snart att även deras tillvaro
hotats allvarligt. Lang och Snöklockan letade snart rätt på
sina gamla floskler och körde friskt på med kapitalets
förbannelse och andra trevliga slagord, som nu förstärkts genom
norska krisen med ytterligare argument om hur krigshetsarna
försökt störta Sverige i krig. Det sociala inbördeskriget, som
falnat under den osäkra yttre stämningen, började sticka fram
på nytt i små, pyrande lågor, som inte skulle behöva mycken
pust för att slå ut i flammor däruppe vid Berget, där man gick
ständigt havande med mörkrets och köldens missnöje.
Bjarne, som märkte att han kommit på sidan av livet
genom läsning och drömmerier, tog Skölds uppmaning till besök
i akt och var snart en trägen gäst hos borraren. Ida, som
aldrig kunnat glömma i vilket tillstånd hon sett honom första
gången, då Sköld kommit hemsläpande med honom halvt
förfrusen och lagt honom i pinnsoffan i köket, hade redan då
fattat sympati för den unge mannen och hade ingenting emot
hans besök, i synnerhet sedan hon börjat märka Bjarnes
påfallande smak för systern, Karin. Denna, som bara velat fara
upp för att hälsa på några veckor, dröjde sig kvar längre och
längre och var aldrig svår att övertala att stanna ”några
veckor till”. Ida var innerligt glad över att ha systern hos
sig. Den korta, eldiga sommaren var snart borta. Dagarna
började förminskas snabbt, och när Sköld kom ner från Berget
var han frusen och trött och behövde väl tina upp sig i
stillhet. När så Ida till sist lyckades skaffa Karin plats på sjukr
stugan blev lyckan fullständig, och de fyra bildade ett litet
kotteri, där glädjen inte var alldeles förvisad. Bjarne ställde
sig lite misstänksam i början och höll sig mest till Sköld, men
så småningom överflyttade han sin håg på Karin. Snart fann
han henne åter lika vacker som när han såg henne första
gången i aftonsolen. Den lilla uppnäsan var riktigt söt igen,
och den stora munnen krympte till röda läppar, som han mer
och mer längtade efter att kyssa. Ofta överraskades de själva,
Karin och Bjarne, av att liksom drunkna i varandras blickar,
när orden tröt eller när Sköld drog kommunalpolitik för dem.
Någon gång smög de också en varmare handtryckning till
varann utan att något dock blev sagt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
