Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nast av sig igen, uppeggande sig med att hon måste finna
honom.
Solstrålarna följde henne liksom beskyddande där de kunde
komma åt. När hon kom ut ur den tätaste skogen och
snårigheten rätade hon liksom befriad upp sig. Framför hade hon
ännu en brant stigning. Inte en människa syntes till. Men
ovanför stigningen åt västsidan, där Sköld visat, att Lang
brukade hålla till, hotade ännu några djupa videsnår och den
sista björkskogen
En lätt rysning ilade genom henne. Varför visste hon inte.
Kanske var det vinden däruppe, som svepte fram utan
motstånd.
När jag kommit så långt ska jag väl våga även det, tänkte
hon. Hon vadade över en drypande myrmark och besteg
branten, där den låg i skugga. Uppkommen hörde hon en djup
mansröst och några norska kvinnoröster prata och skratta.
Man klingade med glas. Berta vek åt sidan, men vinden
måtte vilselett henne, ty utan att hon visste hur det gått till
stod hon alldeles framför ett sällskap karlar och kvinnor, som
låg om varann kring korgar, mat och glas.
De tystnade genast. Berta kände igen Hulda Holm, Dygdiga
Hansson och Lille Johan. De andra hade hon aldrig sett.
Kvinnornas blickar sprutade hat över henne. Hon blev
blodröd i ansiktet. Hon ville vända och springa, men hon
insåg att hon på något vis måste förklara varför hon var där,
i synnerhet som en av karlarna reste sig upp och kom fram
till henne: ”Nej, se det var en liten ny sötnos!”
”Håll käft!” utbrast Dygdiga Hansson, reste sig och gick
emellan. ”Hur har frun kommit hit?” frågade han. Han
lul-lade lite fram och tillbaka men såg ändå hygglig ut.
”Frun! Å kyss!” sade den andre och kastade sig
gapskrattande ner bredvid Hulda.
”Har ni sett till Lang?” frågade Berta. ”Sköld sade att
han skulle vara häruppe.”
Hansson såg på henne länge. Den häftiga omvälvningen
av kroppsläget gjorde hjärnan blodtom. Han sökte efter en
hållhake för att erinra sig vad hon hette. Han hade redan
glömt bort vem hon var. Minnet vaknade när han hörde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
