Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dustrialismen — Amerika ser du, där mekaniseringen blivit
huyudprincip och där”–-
I detta ögonblick framträdde en medelålders man till bordet
och bockade. Han var undersätsig, i svart jaquette,
vatten-kammat, mittbenat, ljust hår, små röda bcrstmustascher och
med en appanna, högst två centimeter hög, kluven längs efter
av en djup rynka, som tydde på orimliga svårigheter att
komma till rätta med livets problem.
Han böjde sig fram mot Frånberg med ett menande, av en
god frukost något förstärk leende och viskade frågande:
”Stiger dom?”
”Köp!” ropade Frånberg så det skallade i den svagt
besatta matsalen.
Appannan bockade leende och drog sig mot utgången.
”Notarien Enman”, upplyste Frånberg. ”Spekulerar och står
naturligtvis på huvudet. Såg du på karlens hjärnkontor?
Hasselnöt högst”, skrattade Frånberg.
Valerius kände en rysning. Återigen fick han den hemska
känslan sedan föregående natt, då Frånberg var hos honom,
känslan av att vistas i närheten av en brutal naturkraft, som
rullade fram likt ett kägelklot och dammade omkull de
primitiva träklossar, som kallades människor.
”Försiktig general, ser du”, fortsatte Frånberg
beskrivningen, ”sitter och påtar med sifferkolumner i något ämbetsverk
för tretusen om året men vill ändå ha ett finger med i stora
spelvalsen. Haha! Det är bara du och jag som förstår den.
Nu går han naturligtvis och funderar på vad jag menade i
några dagar, så blir det för sent och så köper han när han
hunnit komma över nervskakningen och preventivismen för
möjliga risker och får vara med om när bakslaget kommer.
Vinsten tar vi. För vi vågar!”
Frånbergs blå ögon glänste av segertro, och vid uppgörelsen
slängde han en hundralapp åt kyparen med ett vräkigt: ”Det
är jämt, Jonson!”
Jonson bugade djupt, och hovmästaren rusade till och slog
vördnadsfullt upp dörrarna, när Frånberg och Valerius tågade
ut.
”Kommer du inte med upp?” frågade Frånberg, när
Valerius gjorde min av att skiljas utanför Rydberg.
”Jag har någonting att uträtta”, sade Valerius.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
