Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hand i en spritflaska, som läkaren skrattande visade honom
med försäkran att det var en ful fisk.
För att kunna följa börsaffärerna hade Valerius skaffat sig
telefon på sjukrummet och började så småningom återvända
till livets verkligheter. Trådarna i såret var redan borttagna,
och man väntade nu bara att själva läkningen skulle bli klar.
Med doktorn och sjuksystrarna stod Valerius på god fot, och
när de hade tid brukade de förbarma sig över honom i hans
ensamhet. Syster Elsa i synnerhet. Hon lade alla möjliga
patienser för honom: Solfjädern, Idioten och andra
behagliga kortspelslekar för en trött, och som kan åses utan alltför
stor hjärnansträngning. Där roade han sig någon gång med att
fuska med ett eller annat kort, när hon var utkallad ett tag
mitt i patiensen, bara för att. få se hennes förnöjda uppsyn
då patiensen gick ut.
Strax efter det han vaknat en morgon uppenbarade sig en
besynnerlig figur i rummet. Valerius trodde först att han
drömde, så lite tycktes figuren passa ihop med sjukhusets
verklighet. Figuren stod borta vid dörren och såg på honom.
Det var en lång, gänglig karl, klädd i den vanliga
sjukhusuniformen, blåvitrandig lång rock och byxor samt tofflor. Han
verkade på något säreget vis både ofullgången och fallfärdig.
Hans huvud var alldeles skalligt ända ner till öronen och
pannan full av otaliga rynkor — ett gubbigt barnhuvud med
en prägel av både oskuld och laster i innerlig förening. Men
ögonen var fulla av förslagenhet och humor. Ena axeln
hängde lägre än den andra, och han stod stödd på en grov käpp,
medan den andra höll en hink. Valerius blundade för att få
bort synen. När han öppnade ögonen igen stod figuren kvar
lika hemlighetsfull och främmande som från en annan värld.
Nu satte den sig långsamt i rörelse mot Valerius, haltande
och vrickande och med ena benet hasande efter. Han linkade
fram mot sängen, tittade förstulet på Valerius, tog
glasburken som stod på nattduksbordets undre skiva, slog ut den i
hinken och ställde den sakta tillbaka igen. Så gick han åter ut,
haltande och hasande. Valerius kom sig inte för att säga
något, men när syster Elsa visade sig efter en stund fick han
besked om vem han sett.
Det var en gruvarbetare uppifrån Kiruna, som blivit
skadad i ena benet vid bergsprängning. Han hade fått en svår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
