Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Eldens nytta och hvad man fordom trodde att den var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i
-
i
-
H
4
I
j
6 : ELDEN.
byttes rollerna. Sedan detta arbete fortsatts vid pass ett
par minuter, började gnistor att synas, och då dessa blefvo
talrika, uppsamlades de i litet torrt gräs, som därefter
svängdes omkring tills en låga uppkommit. Ungefär tio
minuter sedan arbetet först börjat gladde en sprakande
eld kaffrernas hjärtan såsom förebud till en ståtlig fäst.»
Samma beskrifning passar in på öfriga så kallade eldborrar,
som användas af många andra vilda folkstammar. Sättet
är icke alls så enkelt, som det kanske förefaller ; dels
måste nämligen träbitarna utväljas med stor omsorg, dels
är gnidningen besvärlig.
Äfven i forntiden förstod man att uppskatta eldens
nytta och betydelse, ja man öfverskattade den och gjorde
den till föremål för gudomlig dyrkan. I trakten af Baku
vid Kaspiska hafvet utströmmar ur några hålor i marken
ett ämne, som om det antändes, brinner utan att slockna ;
denna eld har sedan urminnes tid dyrkats af en ännu
lefvande folkstam, guebrerna. Romarna hade i gudinnan
Vestas tempel året om en brinnande eld, som var en
sinnebild af den husliga härden och som noga vaktades.
De gamle grekerna dyrkade icke elden, men ansågo den
dock vara af gudomligt ursprung; det berättas, att en
jätte eller titan, Prometeus, stal den från himmelen gömd i
en ihålig stängel och gaf den åt människorna, hvarigenom
han mot sig uppväckte Zeus’, den högste gudens, vrede
och dyrt fick umgälla den tjänst han visat det hjälplösa
människosläktet.
Grekernas vise sökte äfven utfundera, hvad elden
egentligen är. De trodde den vara ett särskilt ämne;
därom vittnar ju också den nyss berättade sagan om
Prometeus: de +trodde att man kunde taga elden och
bära bort den ungefär som man bär vatten i en kruka.
En af deras visaste män, filosofen Aristoteles, som dog 322
år före Kristi födelse, ansåg att allting här på jorden
består af fyra element, såsom han kallade dem, nämligen
eld, luft, vatten och jord. Denna benämning bibehåller sig
ännu: vi tala om »elementens raseri» vid en härjande
eldsvåda, en vild orkan, en ödeläggande öfversvämning
eller en fasansfull jordbäfning. Aristoteles ansåg äfven
att dessa fyra element kunde öfverföras i hvarandra; så
skulle vatten genom värme bli luft och luften åter genom
köld bli vatten, Då han vidare trodde, att alla metaller,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
