Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Utredande af eldens natur - Andra lysämnen - Olika slag af bränsle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
iv a AA NN BR RAA MRS VE Sh TR FE RE FENA ENE Ber 3 4 6 PE
mp
RESAN RAR NA ARE SYN ERER TAR UTAS
or > z Aneta ara ngt NADEN
. c ,
AR FRA Re RET FA OT ER 4 REISE
RR ao AR AE Sang dn RY SPELET ERE SVIS NET FAFPRR GP AON
ESR Kd I
TA
i
z
26 SRS ELDEN.
något helt annat än de förlopp, som äga rum 1 en ljus-
låga. I de så kallade glödlamporna strömmar elektricitet
genom en fin tråd, som i följd häraf först blir varm och
sedan glödande; tråden är af kol, men brinner dock icke,
ty inne i den lilla lampan finnes ingen luft. T de så kal-
lade båglamporna hoppar en stark elektrisk gnista öfver
mellan två kolspetsar och frambringar så ljuset. Vi se,
att inga kemiska förändringar, utan endast fysiska äga
rum i de elektriska lämporna, och de skilja sig sålunda
betydligt från våra vanliga lysen. En egenskap är dock
gemensam: jämte ljus utvecklas äfven i dem värme. Man
kan icke få ljus utan värme.
Olika slag af bränsle.
Vi använda elden icke blott för att lysa utan ock
för att värma. I kakelugnar, spislar och ångpannor är
det fråga om att få varmt, och vi bry oss icke mycket om
i fall vi få ljus på köpet eller icke. De viktigaste slag
af bränsle äro ved och kol, och dem skola vi nu afhandla.’
Låtom oss sätta oss framför en treflig brasa och be-
trakta den från början till slut. Vi se, huru de gula
lågorna än skjuta rätt ut från vedträden, än helt och.
hållet omsluta dem och huru de alla böjas åt samma håll,
åt skorstenen. Vedträna förkolas och bli småningom
helt och hållet svarta. Ibland utgår från de trän, som
ligga närmast öppningen, en grå rök, som icke brinner
förr än en af de gula lågorna träffar den; då antändes
den och brinner likt de andra. Alt efter som hettan
stegras, ändras tränas färg och utseende: de bli rödglö-
dande och synas liksom ledade; träets inre bygnad fram-
träder tydligt. Så upphöra de gula flammorna och man
har kvar en hög glödande kol, öfver hvilka ofta små
blåa, svagt lysande lågor fladdra. Så slockna äfven de,
kolet blir sedan under svalnandet först mörkrödt och så
svartgrått — vi ha kvar en blandning af oförbränt kol
och aska.
Ved består, liksom stearin, af kol, väte och syre, men
innehåller mera af sistnämda ämne än stearinet. Vi
kunna, med den kännedom vi äga om stearinljuslågan,
utan svårighet tolka hvad som sker i en brasa. I följd
af hettan från de brinnande stickor, med hvilka man
ETEN ar antenn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
