Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Utredande af eldens natur - Olika slag af bränsle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SEEN —— = == -
— "-—— VN nn
TRES OVR
28 SUS EDEN:
aflägsnas genom sotning; detta kan bero på, att en otill-
räcklig mängd luft kommit in i eldstaden, men också på
att en del af vedgasen icke brinner i följd af att hettan
är för svag, om till exempel veden är »sur» ; den förtätas
d3 i den kallare skorstenen. Den från skorstenen utgå-
ende röken innehåller alltid sot och oförbrända gaser;
vore det blott kolsyra och vattenånga, skulle den ej
kunna ses. Denna omständighet, att en del brännbara
ämnen onyttigt bortgå, är ett allvarligt fel hos våra eld-
städer. Kakelugnen muras tjock, för att dess väggar
skola kunna upptaga betydligt med värme från de heta
gaserna, som strömma genom den. För samma ändamål
f3 också de heta gaserna strömma två gånger upp och
ner genom rör inne i kakelugnens vägg, innan de kom-
ma ut i skorstenen. Huru dessa rör gå, kan man utröna
genom att känna med handen på olika ställen utanpå kakel-
ugnen en stund efter sedan en brasa brunnit; kaklen be-
finnas vara olika varma. Vore kakelugnarna riktigt bra,
skulle de så fullständigt beröfva förbränningsgaserna deras
värme att röken, när den lämnade kakelugnen, ej vore
varmare än den luft, som gått mi eldstaden. Så bra
äro de emellertid ej; tvärtom veta vi, att om man eldar
i våningarna i ett hus, så blir skorstenen uppe på vinden
också varm, hvilket visar att gaserna hade värme kvar
äfven när de gingo igenom där. Detta är för öfrigt ett
nödvändigt ondt, emedan gaserna i skorstenen alltid måste
vara varmare och lättare än luften utomkring; annars
uppstår intet drag. Från den upphettade kakelugnen
strålar sedan värmen mildt och sakta ut i rummet under
flera timmars tid, och denna långvariga, angenäma upp-
värmning är kakelugnarnas stora förtjänst. Om vi elda
en brasa i en vanlig, simpel kamin, blir rummet snart
hett, ty värmen lämnar hastigt den tunna järnväggen —
men så snart brasan är slut, få vi ingen värme mer. De
på senare tid uppfunna så kallade lluminationskaminer och
värmenecessärer åstadkomma däremot en långvarig och jämn
upphettning — men kolen måste också hela tiden brinna
i dem!
Då brasan brunnit ned, skjuta vi spjället, på det
att icke mera luft skall inkomma samt upptaga och
utan gagn bortföra värme från glödhögen och den heta
kakelugnen. Vi få emellertid, som vi veta, icke göra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
