Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Utredande af eldens natur - Olika slag af bränsle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UTREDANDE AF ELDENS NATUR. 29
detta för tidigt, ty då uppstår kolos. Kolos förorsakas af
den gas, koloxid, som :’ bildas när kol glöder i en luft-
mängd, som icke räcker till att bilda kolsyra; om man
inandas den, får man yrsel, kväljningar, svimningsanfall
och slutligen följer döden, om gasen förekommer i större
mängd. De blåa lågor, som fladdra öfver glödhögarna,
bestå af brinnande koloxid, och så länge några sådana
äro synliga, får man icke skjuta spjället, utan hällre låta
litet värme gå bort. Flere personer omkomma årligen
genom kolosförgiftning.
En mycket viktig sak vid eldning är att spara på
bränslet eller snarare att tillgodogöra sig det af bränslet alst-
rade värmet på bästa sätt. Tyvärr har man ännu icke
klart för sig, huru man skall bygga en eldstad, som fullt
tillfredsställer alla anspråk af denna art. För eldning uti
en vanlig kakelugn torde dock som regel kunna uppstäl-
las, hvad mången säkert själf funnit, nämligen att ju
hastigare och jämnare brasan brinner ner, det vill säga
ju bättre man sköter om elden, dess mera värme kommer
rummet till godo. Hvad beträffar vanliga, enkla kaminer,
där man icke eldar dygnet om, så äro de afgjort olämp-
liga, utom när det gäller att hastigt och för en kort tid
uppvärma en lokal, till exempel en kyrka, en samlingssal.
När vi betraktade brasan, märkte vi att veden först
afgaf en brännbar gas och kvarlämnade en stomme af
kol, denna brann sedan till största delen upp emedan
den var glödhet och luften fick komma åt den. I »mi-
lorna> 1 våra skogar upphetta kolarna också grof ved,
så att den förkolas; men de låta ej luften få fullt till-
träde, så att förstörelsen går ej längre, utan man får trä-
kol kvar af veden. Sedan kan detta användas till bränsle
och ger då en utomordentlig hetta, men ingen låga, ty
som vi ha sagt, rent kol brinner utan låga.
Stenkol, som hämtas ur grufvor djupt under jordens
yta i England och annorstädes — i vårt land finnes det
i nordvästra Skåne — är, så underligt det än kan låta,
icke häller annat än förkolat trä. Liksom vi uti ett stycke
träkol tydligen urskilja gran- eller tallstammens årsringar
och fibrer, finner man ofta stenkolsstycken, däri en träd-
stams bygnad tydligt kan urskiljas. Stenkolslagren —
kolflötserna — ligga inbäddade i lera, och , på gränsen
mellan dem ser man ofta afteryck af blad, af hvilka några
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
