Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wergelandstiden. 1820—1845 - Johan Sebastian Cammermeyer Welhaven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHAN SEBASTIAN CAMMERMEYER WELHAVEN 159
og stillet i skyggen av
Monrad! Og enn mere
av Andreas Munch! Og
synderlig mere levende
i folks bevissthet blev
han ikke da han ut-
gav sin diktsamling i
1860.
Ensom, omgitt av
kulde, med stadig svik-
tende helbred levde
han sitt liv. I oktober
1866 holdt han sin
siste forelesning. I 1868
søkte han avskjed.
Studentene bragte
ham en hilsen — sam-
me dag som Stortinget
nektet ham forhøiet
pensjon. Fra de unge
studenter strømmet op
til ham den nye tids
sang, i en ny lyrikks
toner — en lyrikk
som fortsatte Werge-
lands diktning, ikke Welhavens grav på Vår Frelsers gravlund i Oslo.
hans, men i hvis avklaring han dog hadde del. Men den nye tid husket
ham i alle fall denne kveld, og den nye lyrikk gav et uforgjengelig og
dypt og inderlig billede av hans personlighet — i Bjørnsons dikt var det
forsoning og fremtid:
Smiler du ikke ved maalet, nu har det vækst,
du, som i vintren har vugget ranker sig op om din skulder,
foraarets tekst? fylder din favn, —
Alt, hvad dit mod har bestraalet, fanger i roser dit navn,
alt, hvad dit mismod har dugget, fanger din digtnings den koglende hulder.
Ennu levde han i fem år, stille, tilbaketrukket. Han døde den 21.
oktober 1873.
Hans innflytelse på den norske diktnings utvikling er større enn den
er lett å påvise. En rekke av hans samtidige fulgte i hans spor og efter-
lignet ham. Så kom den store strøm med de nye idéer og de nye former.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
