Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Bref från svenskar i Amerika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
känna. Värnplikten ilr visst ej det stora spöket, som skrämmer dem hit, om
den svenske ynglingen blir satt i tillfälle att lära känna sitt sköna land, och
om han lär sig förstå, att det. är lika ärofullt att vara svensk, som lian kan
bli, sorn att försöka blifva amerikan, hvilket han icke kan. Det största felet,
det som gör att fosterlandskärleken är så svag i Sverige, ligger hos bonde-
klassen, som med all sin själfgodhet, småsinthet och snikenhet, sin brist på
illusioner och sin prosaiska syn på tingen, som är dödande för ideella känslor
af hvarje slag, ser ner på hvarje arbetare och med det kallblodigaste
bond-lugn i världen kan säga till en af sina egna söner: du kan gä till Amerika
och lära dig veta hut, du ilr för stursk för oss, och det är oss du skall
krusa för, ty oss tillhörer jorden. Jag har hört bönder säga, att det är bra
det finnes soldater, som kunna försvara dera mot arbetarne. Kan sådant
fostra fosterlandskärlek hos arbetareklassen att höra sådana ord yttras af
dem, som skulle stå närmast arbetaren, och som äro i lika stort behof af
arbetaren som industriidkaren? Det går ej an att säga, att den som utvandrar
hit hör till bondeklassen; äfven om han är bondson aldrig sä, så kallar han
sig för arbetare och vill gärna försöka något yrke här eller grofarbete, innan
han ger sig pä farmning, och vill ej höra talas om att han är bondson från
Sverige. Detta bevisar, menar jag, att bondeklassen i Sverige, livad den än
kan göra, så kan den dock ej fostra kärlek till fosterlandet och aktning för
sitt stånd.
Sedan, med afseende på orsakerna till att så fa svenskar återvända, kan
man med bestämdhet säga, att den förnämsta orsaken är de fria och demo-
kratiska sederna i Amerika, som gör att de inom några år trifvas så
utmärkt. Men ingen enda medellös svensk trifs här de första två eller tre
åren, och inånga blifva vansinniga af hemlängtan, men de kunna ej få ihop
till en resa. Deras mål blir nu att få ihop detta, och under tiden börja de
första språket något litet, och så vilja de tjäna lite mer än hemresan, och
då de fått ihop denna lilla summa, börja de kunna tala så pass, att de ta
sig fram litet bättre, och dä är det precis som 0111 allt livad de ledo i detta
landet de första åren skulle bero på Sverige, de börja tala 0111 att de svultit
i Sverige, fått stryk i skolorna i Sverige 0. s. v., galenskaper, som de inbilla
sig själfva och andra. Utgångna ur fattiga bondehem, aldrig varit i tillfälle
att se det stora och sköna i Sverige, men här kastade in i storstäderna,
få de den uppfattningen, att Sverige är ingenting och Amerika allt. Det
besynnerligaste af allt är, att man ej vill och ej kan bli god vän och kamrat
med en svensk eller norsk, om man kan tala och förstå språket något litet.
Det bevisar, skulle jag tro, att de så kallade hundåren här äro så hårda och
lämna sa bittra frukter, att hela ens vilsen blir förvandladt. Man får ej
undra på, 0111 denne fattige svensk blir stolt öfver att kallas amerikan, lian
är ännu för okunnig att. finna ut de mörka sidorna af Amerika. Han ser ej
hyckleriet, korruptionen, den ruttna politiska moralen, och han ser ej de
dolda lerfötterna, hvarpå kolossen hvilar.
N:r 260.
J. F. G., Illinois. Från Södermanlands län.
Jag är född i Södermanlands län. Mina föräldrar voro fattiga, och jag
måste börja att hjälpa till vid 12 års älder att tjäna till födan. Min fader
var gärdssnickare, men hade alltjämt dalig betalning. Men det var inte det,
som dref mig från Sverige. Nej, jag älskar mitt fosterland högt ännu i dag,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
