Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Rösträttsförhållandena före 1832
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
DE ENGELSKA RÖSTRÄTTSREFORMERNA.
omtalar i sin dagbok, att han på en enda dag utbetalade
450,000 kronor för att köpa sig majoritet i en viktig fråga.
»Pensioner, del i ett statslån, förmånliga kontrakt etc. blef
lönen för en röst, som alltid samvetsgrant reserverades
för den styrande ministären,» säger den ofvan anförde
Dickinson.
Följderna af detta mutsystem, hvarpå Fox nog tänkte,
då han yttrade de ofvan anförda orden om farorna för
statens säkerhet, visade sig gifvetvis först och främst på
det ekonomiska området, såsom misshushållning med statens
medel. Dyrbara krig företogos lättsinnigt och förlängdes
onödigt, då en majoritet i underhuset alltid stod att köpa,
som förlorat känning med folkets önskningar; folket fick
bära krigets bördor, men dess fala representanter riktade
sig på landets olyckor. Men de politiska värkningarna af
mutsystemet voro dock fullt ut lika allvarsamma. De hotade
att mynna ut i den britiska konstitutionens tillintetgörande
genom underhusets förvandling till en lekboll mellan och
ett värktyg för de två stormakterna kronan och
aristokratien. Lorderna, som tillsatte så många underhusplatser,
väntade naturligtvis att deras skyddslingar skulle rösta
dem till behag. Men än större inflytande tillvällade sig
kronan. De rika aristokraterna ansträngde till det yttersta
sina krafter för att få sina kandidater valda, men deras
frikostiga subskriptioner till valfonderna förslogo ej långt
gent emot kronans outtömliga resurser. Af konungens
civillista plägade en stor del, ända upp till 10 millioner
kronor om året, användas till mutor. Den maktägande
ministären hade dessutom till sitt förfogande massor af
inbringande tjänster, som användes såsom politiska mutor.
Statens underlydande tjänstemän bestämde utgången af
valen i en mängd valkretsar, och som omröstningen icke
var hemlig, gåfvo de nästan alltid sina röster åt
ministärens kandidat. Och slutligen kunde kronan köpa de
parlamentsledamöters röster, hvilkas platser i parlamentet den
icke förfogade öfver.
Så såg det aristokratiska systemet i England ut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
